Månadens profil mars 2017

Hård prioritering, noggrann planering och en stark vilja gör det möjligt för Amanda Eklund att plugga till veterinär och tävla dressyr i landslaget – samtidigt. Läs om hur hon klarar vardagens livspussel för att uppnå sina drömmar. Amanda Eklund är Månadens profil under mars 2017.

Amanda Eklund är en målmedveten tjej som lyckas kombinera hårda studier till veterinär med en tävlingskarriär på hög nivå. Foto: Carin Wrange

- Ingen dröm är för stor för att uppnå. Det gäller bara att vara ihärdig nog och kämpa på, då når man så småningom sina mål, säger Amanda med stor övertygelse.

Hennes stora förebild inom ridningen är den engelska dressyrryttaren Carl Hester. Förutom att han själv har haft stora tävlingsframgångar är han också tränare till världsryttaren Charlotte Dujardin som med hästen Valegro vunnit allt som går att vinna inom mästerskap.

- Jag har lyssnat till Carl Hester några gånger, bland annat vid en clinic på Strömsholm i höstas, och han berättade hur ivrig och envis Charlotte varit som elev. Hon ville alltid träna mer än alla andra elever, och det har ju givit resultat. Så vill jag också göra och min stora dröm är att få rida OS med min häst Sambucus.
Amanda har försökt få möjlighet att träna hemma hos Carl Hester i England men hittills har han inte haft plats för henne på sin anläggning. Det var i stället ”nära” att hon kunde åka till Kyra Kyrklund i slutet av 2016, men studierna på veterinärprogrammet gjorde det omöjligt att realisera resan.
- Det är verkligen ett pussel att få in dressyrträningen på schemat, jag skulle vilja träna mer men samtidigt måste skolan få ta sin tid, säger hon.

Kom in på sin drömutbildning

Drömmen om att bli veterinär har funnits med så länge Amanda kan minnas. Hon har alltid älskat djur och har ett stort intresse för just anatomi och fysiologi. Efter gymnasiet sökte hon två gånger in till veterinärprogrammet vid SLU utan att bli antagen. Istället påbörjade hon studier till civilingenjör vid Uppsala universitet men kände efter tre terminer att hon hade hamnat fel. Via högskoleprovet lyckades hon 2013 bli antagen till veterinärutbildningen, och det är ett steg hon verkligen inte ångrar.

- Jag har ju alltid drömt om att bli veterinär och är nu mer än halvvägs, har fyra terminer kvar. Det är en bra utbildning och det är så mycket som är intressant. Från början var jag förstås inställd på att jobba med häst men jag är inte lika säker nu. Internmedicin på smådjur är jag också väldigt intresserad av.

Första tävlingen utomlands med Sambucus var 2015 i Vidauban, Frankrike. Foto: Rui Pedro Gondiho
Tre ritter och tre segrar blev facit vid tävlingar i Borås februari 2016. Foto: Emelie Eklund

Det är viktigt för Amanda att i en framtid kunna kombinera jobb med sin sport på hög nivå.  I hennes drömmar ryms även en OS-start i Tokyo 2020, helst då med favorithästen Sambucus ”Sune” som finns hemma i stallet utanför Örsundsbro, några mil väster om Uppsala. Tillsammans med ”Sune” tillhör Amanda dressyrlandslagets A-trupp för ryttare upp till 25 år. Hennes genombrott kom i februari 2016 då hon rätt otippat vann samtliga tre klasser, bland Grand Prix Kür, vid tävlingar i Borås. Hon minns det själv som om hon fick till tre perfekta ritter, och den känslan kämpar hon hela tiden efter att hitta i sin ridning.

-”Sune” är en fantastisk häst som har så mycket mer att ge än vad han ännu har visat. Han är ju väldigt stor, mäter 1.84 m vid manken, och måste matchas varsamt. Men förutsättningarna för att han ska kunna gå hela vägen finns absolut där.

Mammas häst blev läromästare

Hästen Germanicus blev en riktig läromästare för Amanda. Här som 13-åring på hästen. Foto: Privat
Amanda med sina två tävlingshästar, Sambucus till vänster och Germanicus till höger. Foto: Alexandra Neu

Amanda började rida när hon var riktigt liten. Efter några terminer på ridskolor i Enköping och Säfva nära Örsundsbro, fick Amanda B-ponnyn Mancini som hon tävlade i några år.
Hemma på gården fanns också mamma Christinas dressyrhäst Germanicus som Amanda fick börja träna och tävla redan vid 12 års ålder.

- Jag minns att vi gjorde första starten vid en tävling på Vikbolandet utanför Norrköping. Det var mest en känsla av att jag åkte häst. Jag hade inte så stor chans att inverka på honom!

Germanicus har varit Amandas viktigaste läromästare inom dressyren. Med honom lyckades hon, med god hjälp av sin tränare Mads Hendeliowitz, ta sig ända upp till Grand Prix-klasser. På den nivån befinner Germanicus sig än i dag vid 24 års ålder.
För fem år sedan kom hästen Sambucus ”Sune” in i Amandas liv. Den stora mörkbruna valacken ägdes då av Eleonor Noble som hade utbildat honom till medelsvår klass. Eleonor ville gärna att Amanda skulle börja rida den talangfulla hästen, och även hennes tränare Mads trodde att de skulle passa bra ihop.

Sambucus - hästen som har allt

Amanda vill ge sina hästar varierad träning, bland annat får de jobba över bommar och hoppa varannan vecka. Foto: Privat

Idag vet Amanda att ”Sune” är en fantastisk häst på många sätt. Han är korrekt byggd, har tre bra gångarter, lätt för att lära och har ett bra temperament.
- Egentligen har han inga svagheter, utom att han ibland kan bli litet introvert på tävling och därmed svår att påverka. Vi jobbar på att det ska bli bättre för jag vill ha med honom i min bubbla under hela ritten.

I november 2016 fick Amanda uppleva hur ”Sune” fungerade när landslagsryttaren Patric Kittel red honom under en clinic. För Amanda var det förstås oerhört spännande att få se sin häst riden av en världsstjärna och självklart fick hon med sig några goda råd hur hon ska arbeta vidare med honom.
- Jag skulle verkligen vilja lägga ner mycket mer tid på träningen än vad jag egentligen hinner med i dagsläget på grund av studierna. Numera tränar jag för Cecilia Kristoffersson i Skåne samt för Louise Nathhorst när hon har landslagsträning på Ledingenäs gård i Uppland.

Hästen Sambucus är Amandas stora favorit. Hon hoppas på en framgångsrik karriär med honom. Foto: Alexandra Neu

Amanda har ett stort stöd hemifrån när det gäller support med hästarnas dagliga skötsel, träningar samt tävlingar. Hon har också lyckats få ett antal stipendier som gör det möjligt för henne att finansiera träning och tävling.

Det senaste var vid Idrottsgalan i januari då hon fick ta emot ett stipendium på 50 000 kr som varje år delas ut till elitidrottare på landslagsnivå som kombinerar satsningen med studier.

Amanda är även Ajax-stipendiat, ett tvåårigt stipendium på 200 000 kr för träning och tävling som dressyrnestorn Ulla Håkanson står bakom, samt att hon 2015 fick Eric Lette-stipendiet på 25 000 kr.
Hon är glad och tacksam över de möjligheter som de olika stipendierna ger henne då livet som heltidsstudent och tävlingsryttare inte ger så många tillfällen att tjäna extra pengar.

- Det kostar verkligen att ligga på topp, konstaterar Amanda, samtidigt som hon verkar mer än nöjd med sitt liv.

Under 2017 har hon ett antal spännande tävlingar att se fram emot. Det stora målet är EM för U25 i början av september. Dessutom planerar hon att rida SM på Strömsholm i början av juni samt NM i Hammarö några veckor senare.
- Jag hoppas också får rida i tyska Aachen i sommar, det vore häftigt, säger Amanda.

Fem frågor till Amanda Eklund:

1. Beskriv dig själv som ryttare, styrkor och svagheter. Mina styrkor som ryttare är min målmedvetenhet och ambition! Jag är otroligt motiverad, vet vad jag vill och kämpar väldigt hårt för att uppnå mina mål. En av mina svagheter är att jag ibland går lite för mycket på känsla i ridningen och handlar utan att först tänka efter så jag behöver träna på att bli lite mer analytisk i ridningen. 
2. Vad söker du hos en häst för att den ska passa dig? Jag älskar stora hästar! I mina ögon har många stora hästar en särskild utstrålning som gör att de drar alla blickar till sig. Ridmässigt vill jag ha en häst med mycket energi och power i sig, som älskar att arbeta och som hela tiden frågar efter mer. Sedan föredrar jag personligen valacker före ston.
3. Hur tränar du dina hästar? Beskriv en vanlig vecka. Jag tror att nyckeln till en glad, motiverad och hållbar häst är varierad träning! Tanken är ju att hästen när den är 20+ fortfarande ska älska att träna och det tror jag man uppnår genom omväxlande träning. En vanlig träningsvecka för Sune innebär ungefär 2 dagar med jogging och mycket lösgörande arbete, 1-2 dagar där vi fokuserar mer på rörelser och precision, 1 dag varje vecka tömkör jag honom, 1 dag har han vilodag då han bara går i hagen och 1-2 dagar rider vi ut i skogen. Uteritterna kan innebära alltifrån konditionsträning på en stubbåker till lugna barbackaturer i skogen. Sedan arbetar jag honom över bommar och mindre hinder ungefär varannan vecka. 
4. Vad måste du försumma för att hinna med din vardag? Allt handlar om prioriteringar här i livet. Jag har valt att spendera den största delen av min tid i stallet och i skolan och det är inte ett val jag någonsin har ångrat. Om jag inte hade haft hästarna hade jag kanske spenderat mer tid med vänner, åkt på semester och levt ett mer ”vanligt” studentliv men min satsning med hästarna har alltid varit det som lockat mest! Fast jag har en pojkvän också, han heter Arvid och vi bor tillsammans hemma på gården. Vi träffades när vi bägge jobbade extra inom hemtjänsten i Uppsala.
5. Hur ser ditt liv ut om tio år? Om 10 år arbetar jag som veterinär! När det gäller hästarna kommer Sune vara en lycklig pensionär vid det laget, förhoppningsvis efter en lång och framgångsrik karriär på tävlingsbanan. Jag hoppas ha förmånen att ha ytterligare en eller två fina hästar i mitt stall som jag utbildar uppåt i klasserna.