Månadens profil december 2015

Hur ridhästar levde och tränades under slutet av 1600-talet och under 1700-talet, har Anna Backman studerat i detalj. Via historiska dokument och böcker, nedtecknade av två akademistallmästare, har bilden av hästarnas liv tagit form.

Läs mer om Anna Backmans arbete som hippologisk kulturhistoriker i Månadens profil på HästSverige.

Anna Backman har studerat hippologisk kulturhistoria. Foto: Carin Wrange

- Min ambition är att skildra vardagen för hästarna under den här tidsepoken, berättar Anna. Det finns egentligen inte så mycket nedskrivet om det. Hur hästarna skulle skötas var en kunskap som oftast förmedlades muntligen.

Det var under arbetet med en masteruppsats inom musei- och kulturvetenskap vid Uppsala universitet som Anna hittade det unika material hon nu har bearbetat och presenterat i en vetenskaplig artikel. Syftet är att skildra vardagen för hästarna under 1700-talet.

- Många hästmänniskor är intresserade av att få veta mer om hur det fungerade i stall under den epoken. Hur sköttes hästarna, vad fick de för foder och hur tränades de?

Sökte hästkunskap i litteraturen

Anna köpte hästen Tristan för 18 år sedan, då var han bara sex månader gammal. Foto: Carin Wrange

Anna, som växte upp i Uppsala, fick redan tidigt ett stort intresse för hästar och litteratur. Förutom att hänga i stallet och sköta hästar läste hon också allt hon kom över som handlade om häst, såväl fackböcker som romaner.

Flera ponnyer och hästar har passerat i hennes liv, och sedan 18 år tillbaka är Tristan den fyrbenta vännen. En skimmelfärgad valack som har lipizzaner och gotlandsruss i stamtavlan.

Med Tristan har Anna bland annat ägnat sig åt klassisk dressyr där det historiska inslaget är viktigt.

- Bland ryttare som är intresserade av klassisk dressyr diskuteras ofta hur hästar utbildades för 300 år sedan, vilket bidrog till att väcka mitt intresse för att studera vidare inom området.

Mycket av den historia som finns nedtecknad om ridning gäller främst kungarnas och adelns hästar. Det finns också många sparade föremål med anknytning till dåtidens hästar, bland annat på Livrustkammaren i Stockholm, där Anna gjorde praktik under sin masterutbildning.

- Jag fick bland annat vara med och förbereda utställningen Trofast – hov och tass i kunglig tjänst. Då började jag tänka att hästens kulturhistoria kunde bli mer än ett fritidsintresse för mig, berättar Anna.

Akademistallmästares berättelser

Bilden visar två stångbett. Det vänstra är tillverkat 1697 till Karl XII:s kröning (samma år som Gerdes skriver sin Stallordnug). Det högra har kungligt monogram och är från mitten av 1700-talet, då Leven var verksam. Foto: LSH/Thérese Holmgren

Ett av de mer kända ”föremålen” är den uppstoppade hästen Streiff som Gustav II Adolf red när han stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Allt sedan början av 1600-talet har samlingen av kungliga föremål fyllts på och väl dokumenterats när det gäller ursprung och användningsområde.

Det var dock inte på Livrustkammaren som Anna fann det material som hon nu har beskrivit. Arkiven på Carolina Rediviva, Uppsala universitetsbibliotek, ruvade på de berättelser hon sökte efter. Det äldsta materialet hon arbetar med är akademistallmästaren Caspar Henrick Gerdes Stallordnung från 1697.

- Gerdes var av tyskbaltisk härkomst och hade varit vid flera europeiska ridakademier innan han kom till Sverige. Han var först stallmästare vid Dalby och Flyinge kungsgårdar med ansvar för stuteriverksamheten. I slutet av 1680-talet kom han till Uppsala och blev akademistallmästare för den verksamhet som hade inrättats redan 1663 genom kunglig resolution.

Verksamheten vid Akademistallet knöts till Uppsala universitet och hade som syfte att ge undervisning i de fem exercitierna; språk, fäktning, dans, gymnastik och ridning. Det vill säga de praktiska kunskaper som en välutbildad adelsherre förväntades behärska på den tiden för att kunna ge sig ut i Europa.
Lokalerna för exercitieundervisningen byggdes centralt i Uppsala, ett stenkast från Domkyrkan, och det fanns plats för ungefär 30 hästar.

Strikt schema i stallet

Träning av häst och ryttare på exercitiigården ur Bussers bok om Uppsala från 1773. Foto: Carolina Rediviva

- Även om dessa hästar mest hölls inomhus i sina spiltor, hade de betydligt bättre än många människor på den tiden. I Gerdes Stallordnung finns detaljerad beskrivning av hur hästarna sköttes och utfodrades enligt ett mycket strikt och noggrant schema.

Hästarna utfodrades med såväl hö, havre som hackelse (finhackad halm). Hö gavs fyra gånger per dag och havre två till tre gånger per dag. Den halm som användes som strö togs undan direkt på morgonen för att sedan läggas tillbaka vid 21-tiden på kvällen.

- Vilka mängder hästarna gavs har jag inte kunnat se någon uppgift om men det fanns tydliga order om att hästarna skulle fodras samtidigt för att undvika oro och stress. På flera ställen betonas att hästarna skulle behandlas väl och skötas noga.

Hästarnas dagsrutin enligt Gerdes Stallordnung från 1697:
  • 05.00-06.00   Utfodring (oklart med vilket fodermedel), mockning. Nattströet stoppas undan.
  • 07.00             Utfodring med hö
  • 06.00-8.00     Rykt
  • 08.00-10.00   Motionering
  • 10.00             Utfodring med hö
  • 12.00             Utfodring (oklart vilket fodermedel)
  • 14.00             Utfodring med hö
  • 15.30             Utfodring med havre, vattning
  • 17.00             Utfodring med hö
  • 18.00             Utfodring med havre
  • 21.00             Nattströet läggs ut

När det gällde hästarnas tillgång på vatten så var det hårt reglerat. I schemat för hästarnas dagliga liv finns bara uppgift om vattning vid ett tillfälle under dygnet. Det fanns en rädsla för att hästarna skulle bli sjuka om de drack okontrollerat av kallt vatten. Gerdes order var att hästarna efter arbete måste vila i två timmar innan de fick dricka eller äta.

Kopparstick av ryttare på 1700-talet. Konstnären heter Johann Elias Ridinger (1698-1767).

Förutom Gerdes Stallordnung har Anna även sökt fakta i stallmästare Johan Leven Ekelunds efterlämnade manuskript. Leven blev akademistallmästare i Uppsala 1744 och undervisade i såväl ridning som i hästens anatomi och sjukdomslära. Innan dess hade han samlat på sig en gedigen kunskap om häst och hästhållning i flera länder, bland annat Ryssland och Österrike. Han beskrev sin kunskap i flera skrifter.

- När han skrev ridlärorna tvingades han hantera samma problem som vi än idag brottas med, hur man beskriver känslan av att rida. 

Leven hade synpunkter inte bara på hur hästar skulle ridas. Han skrev också om hästavel och inköp av hästar, samt var kritisk mot en del veterinärmedicinsk behandling, bland annat plågsamma kirurgiska ingrepp, under 1700-talet. När det gällde hästavel hade han faktiskt samma syn som många av dagens svenska hästuppfödare. Varför importera undermåliga hästar när det går bra att föda upp bra svenska hästar?

Vill göra manuskripten tillgängliga

För Anna har såväl Gerdes som Levens texter inneburit spännande stunder i Universitetsbibliotekets specialläsesal. Trots att såväl språket som handstilen har varit en stor utmaning, kunde hon ibland känna hur beskrivningarna av den praktiska skötseln av hästarna ”kröp in under skinnet” på henne. Det blev så konkret hur de faktiskt jobbade med hästarna för 300 år sedan.

- Både min och bibliotekets förhoppning är nu att göra Johan Leven Eklunds manuskript tillgängliga för en bredare målgrupp, inklusive andra historieforskare, genom den nätbaserade portalen Alvin som finns via Carolina Rediviva, berättar Anna.

Fem frågor till Anna Backman:

1. Varför var ridhästen så viktig på 1700-talet?
Vägarna var fortfarande ganska dåliga, så den var viktig som fortskaffningsmedel. Ridhästen var också en viktig statussymbol som hjälpte kungligheter och adel att hålla distans till övriga samhällsgrupper.
2. Vilka egenskaper hos ridhästar prioriterades under 1700-talet?
Man ville ha sunda och uthålliga hästar med rejäl länd och bog, vacker hals och ett ädelt huvud med stora ögon. Förmåga till samling var viktigare än stora gångarter. Kavallerihästarna fick inte vara för stora, då gick det åt för mycket foder i fält.
3. Har det gjorts forskning på andra hästkategorier också, t ex arbetshästar?
Ja, men inte i så stor omfattning. Jag tror att många spännande berättelser kan komma fram om man börjar forska om den svenska allmogens hästar. De verkar ha varit väldigt allround och användes både för nytta och nöje.
4. Hur stort intresse finns idag för dåtida hästhållning?
Intresset är nog större för ridningen än för hästhållningen. Grenar och inriktningar med kopplingar till historisk dressyr eller bruksridning, som akademisk ridkonst, beridet bågskytte och working equitation, ökar stadigt och många vill lära sig om deras historiska bakgrund.
5. Vilket historiskt område om häst vill du forska vidare kring?
Jag vill bland annat leta efter 1700-talsryttare som inte var vita rika adelsmän. Indelta ryttare, bondgrabbar, småflickor och kringresande konstryttare. De skymtar fram här och där men är svåra att få grepp om. Utmaningen är att hitta bra källmaterial.

Läs Anna Backmans artikel om 1700-talets hästvardag.