Månadens profil september 2015

När Anna Jansson var tonåring kom hon, för första gången, i nära kontakt med tränande travhästar. Hon fascinerades över hästarnas enorma arbetskapacitet och kände en längtan efter att få lära mer om vad som egentligen händer i en hästkropp.

Idag, många år senare, är hon professor vid SLU och har genomfört ett flertal uppmärksammade forskningsprojekt om hästar och träning. Möt Anna som Månadens profil på HästSverige.

- Jag har alltid tyckt om och hållit på med hästar, men det var först när jag jobbade extra i ett travstall som jag fick uppleva vilken otrolig arbetsförmåga dessa hästar hade. Jag ville veta mer om vad som händer i kroppen hos en hårt tränande häst och hur man ska ta hand om hästarna för att de ska klara det på ett bra sätt. Jag sökte efter en utbildning som kunde ge mig den kunskapen, berättar Anna.

Avelsstoet Vispa, som vunnit V75, är en egen uppfödning.
Anna Jansson vill med sin forskning göra skillnad för dagens hästar.

Anna ville läsa kurser i fysiologi, framför allt hos häst, men även hos andra djurslag. Hon ville också läsa om utfodring och hästavel och sökte utbildningen till husdjursagronom som finns vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Hon började plugga där 1988.

Trots att agronomutbildningen hade tyngdpunkt på lantbrukets djur såg Anna att det fanns mycket i de grundläggande kurserna som var relevanta även för häst och att det fanns stora möjligheter att utforma utbildningen efter individuellt intresse.

- Det var nog tack vare Jan Philipsson och Margareta Rundgren, forskare och lärare vid SLU, som häst på allvar kom in i utbildningen.

Efter examen blev det ett kortare lärarjobb på Kvinnersta naturbruksgymnasium utanför Örebro. Erfarenheten att utbilda andra inom hästkunskap tog Anna med sig när hon erbjöds att arbeta med planeringen av hippologprogrammet vid SLU. Det var en helt ny högskoleutbildning för ridlärare och unghästutbildare som startade 1994.

- Ungefär samtidigt blev jag doktorand på institutionen för anatomi och fysiologi för att forska kring salt- och vätskebalans hos trav- och distanshästar.

Stort fokus på vätskeförluster inför OS

Anna hade nog inte kunnat drömma om hur hett detta forskningsområde egentligen skulle bli. OS i Atlanta skulle arrangeras 1996 och ridsporten fasade över de förhållanden som värmen och luftfuktigheten i Georgia skulle medföra. Såväl i Sverige som internationellt diskuterades hur ryttarna skulle träna för att bäst förbereda sig själva och sina hästar.

Samtidigt som Anna började sina studier, fick veterinär Sara Nyman, en doktorandtjänst vid SLU med fokus på hästens vätskebehov. De två projekten hade många beröringspunkter och det dröjde inte länge innan nya rön efterfrågades från sporten.

Tillsammans med deras handledare Kristina Dahlborn, höll Anna och Sara, ett mycket välbesökt seminarium under ryttartävlingarna på Globen i Stockholm. Merparten av landslagsryttarna och deras tränare fanns på plats. Året efter fick en grupp landslagsryttare ”känna på klimatet” i en tillfällig klimatkammare som byggts upp på SLU. Dressyrryttaren Ulla Håkanson var en av flera som i full ryttarutrustning körde ett pass på motionscykel i hög värme och fuktighet.

- Klimatkammaren hade egentligen byggts upp av Karin Morgan som då gjorde forskning på hästens värmeproduktion, men vi passade på att låta ryttarna komma in i stället.

Förluster mot ersättas

Hästars fantastiska förmåga att träna hårt lockade Anna Jansson till forskningen. Foto: Carin Wrange

Annas avhandling om salt- och vätskebalans hos hårt tränande hästar blev färdig 1999 och har tagits emot med stort allvar inom sporten.
- Vi vet nu att en häst som tränar hårt förlorar stora mängder salt. Det är därför livsviktigt för hästen att den förlusten ersätts och för många räcker det inte med en saltsten i boxen.

Hälso- och beteendeproblem som orsakats av utfodringen är ganska vanliga inom hästsporten och hur olika fodermedel påverkar hästens kropp blev nästa forskningsområde för Anna. Hon började studera vad som händer om tränande hästar inte får kraftfoder som havre eller korn. Gick det kanske att ersätta med betfor, en restprodukt från sockerbeta?

- Inom trav- och galoppsporten har det länge fodrats med stora givor kraftfoder, som 5-6 kg per dag. Jag ville ta reda på om hästar alls behöver havre för att kunna prestera.

Att ersätta delar av havre med betfor visade sig gå mycket bra och det fanns till och med tecken på att prestationsförmågan skulle kunna förbättras.

-Nu har vi också visat att det går att fodra helt utan traditionellt kraftfoder och i stället med ett mycket energirikt hösilage. Även dessa studier tyder på att prestationen kan förbättras.

Stärkelsen i foder ett hälsoproblem

Ett examensarbete 2006 vid SLU visade att för 300 ridhästar i Mälardalen var snittgivan kraftfoder 2.5 kg per dag. Hur mycket samma kategori hästar får i dag är det ingen som riktigt vet men Anna tror att utfodring med grovfoder har ökat medan kraftfodergivan har minskat för de flesta hästar.

- Då det idag finns många färdiga kraftfoderblandningar att köpa är det snarare viktigt att få reda på om de innehåller stärkelse eller inte. Det är ju just stärkelsen som hästen har en begränsad förmåga att bryta ned i sin kropp vilket gör att stärkelse är ett hälsoproblem.

Två av de unga travhästar som ingick i Anna Janssons forskning på riksanläggningen Wången. Foto: Carin Wrange

För att ta reda på om det går att träna upp 1,5-åriga hästar till tävlingsmässigt skick på enbart grovfoder initierade Anna det så kallade unghästprojektet vid travskolan i Wången.

Sexton unga travhästar utfodrades under två år med hösilage med ovanligt högt energivärde. De hölls och tränades som övriga hästar på anläggningen, men kraftfoder ingick aldrig i foderstaten. Resultaten blev över förväntan. Hästarna utvecklades och presterade bra i de unghästlopp de startades i.

Vill nå ut brett med nya rön

Anna känner att hon som forskare vill nå ut mycket mer än hittills med resultat från olika projekt.
- Det finns en hel värld av hästmänniskor där ute och vi måste nå dem, även internationellt. Jag försöker medverka på många internationella konferenser för att sprida våra rön. Det händer att jag får samtal från tränare, bland annat från USA, som vill veta mer så visst sprids det en del.

Gotlandsruss som naturvårdare är ett av Anna Janssons forskningsprojekt. Russen får dagligen besök i sitt hägn. Foto: Carin Wrange

De senaste åren har Anna initierat flera projekt som väckt intresse inom vidare kretsar. Hon jobbar bl a tillsammans med biologer för att undersöka om hästrasen gotlandsruss kan öka den biologiska mångfalden på naturbeten och i skogsmark.

En grupp unga russ hålls i stora hägn och lever sedan maj 2014 enbart på det naturen ger. Anna och hennes kollegor studerar hur hästarna klarar klimat och tillväxt medan biologerna undersöker hur växtligheten påverkas.

En annan forskning, som inom kort presenteras i ny avhandling av Gudrun Stefansdottir, gäller den fysiologiska belastning som islandshästar utsätts för. Det arbetet visar att hästarna presterar max- eller nära max (avseende t ex puls och mjölksyra) när de gör ett avelsvärderingstest eller ett passlöp. Anna har sedan 2012 en deltidstjänst vid Holar universitet på Island där det utbildas ridlärare och tränare.

På hemmaplan finns gården Ledinge Nysätra, några mil söder om Uppsala, med nio egna hästar, varav sex är varmblodiga travare och resten gotlandsruss. Hur hinner och orkar hon med?

- Fast det är bara en som tränas, påpekar Anna, övriga är avelsston och unghästar. Eftersom alla hästarna hålls i lösdrift är det en rimlig arbetsbörda som hela familjen hjälps åt med.

Fem frågor till Anna Jansson

1. Har du det jobb du drömde om?
Jag har aldrig drömt om något jobb utan bara drivits av en inre kraft att lära mig mer och förmedla det så att kunskapen kan göra nytta. Jag har varit medveten om att detta är en riskabel ”jobbstrategi” men tagit den risken. Det har fått bära eller brista. Idag är jag fantastiskt lycklig med mitt val. Jag känner att jag gör skillnad. Med agronomutbildningen i bakgrunden har jag också under de senaste åren kunnat bidra till arbetet i utvecklingsländer. Jag handleder bl a en doktorand i Kambodja som arbetar med att ta fram en uppfödningsmodell för syrsor. Syrsorna skall bli livsmedel. I Kambodja har ca 40 % av alla barn under 5 år näringsbrist. Bristerna påverkar både deras fysiska och intellektuella utveckling. Jag är så glad att jag kan bidra här.
2. Vilka rön från din forskning har mest betydelse för hästens hälsa?
Både forskningen om salt och forskningen om att stärkelserika kraftfodermedel inte behövs påverkar hästens hälsa men jag skulle säga att i praktiken, för hästen, får forskningen om icke-behovet av kraftfoder störst betydelse. Den traditionella foderstaten till högpresterande hästar med mycket kraftfoder har snabbare och mer ”brutala” hälsoeffekter än saltbrist. Jag tänker då på problem som t ex kolik, magsår, korsförlamning och beteendestörningar. Om du med ”mest betydelse” menar hur många hästar som verkligen får ta del av min forskning så är nog svaret tvärtom. Fler får nog saltbehovet tillgodosett än en hälsosam foderstat. Orsaken till att jag tror det är att denna kunskap är äldre, fler har forskat på det i världen (forskningen kring icke-behovet av kraftfoder är vi unika med i Sverige) och att det är en relativt enkel grej att fixa till utan att behöva ändra i något annat. Att få världen att tänka om när det gäller kraftfoderanvändning och kraftfodrens sammansättning är en jätteutmaning och jag är medveten om att jag kanske inte under min livstid kommer att får se det verkliga genomslaget. Möjligtvis kan en förändring påskyndas av krafter som belyser det resursslöseri det också är att utfodra hästar med råvaror som skulle göra bättre nytta som livsmedel för människor som svälter.
3. Tycker du hästforskning prioriteras?
Både ja och nej. Vi har en ganska unik situation i Sverige med en särskild stiftelse som finansierar hästforskning. Det är många forskare utomlands som avundas det. De är beroende av kommersiella intressen för att göra mycket av sin forskning och då blir det forskning därefter….Sedan har ju stiftelsen inte så mycket pengar och då blir det småstudier som finansieras och stora, mer komplexa frågorna får lämnas outredda. Jag tycker att vissa delar av hästsporten borde kunna bidra mer till forskning. Som det är nu är det ett fåtal aktörer som drar lasset och andra åker lite snålskjuts.
4. Du har engagerat dig i forskning om insekter som människoföda. Berätta!
Förutom det jag redan nämnt så arbetar jag nu också med att vi skall få igång denna typ av forskning under svenska förhållanden vid SLU. Insekter är ett väldigt näringsrikt livsmedel (proteininnehåll som i kött t.ex. och vissa har ett järninnehåll som kanske kan motverka den järnbrist som många svenska flickor har) och de kräver mindre av jordens resurser än de traditionella livsmedelsproducerande djuren. När jordens befolkning ökar så är detta viktiga frågor.
5. Vad skulle du vilja forska om i framtiden?
Vad man vill forska om håller man ju gärna lite småhemligt tills den dag man gör det:-) men vi har bl.a. tankar om att bättre belysa betydelsen av fysisk aktivitet under uppväxtåren för framtida funktion och hälsa. Ett dyrt, komplext projekt som det är en utmaning att finansiera.