Månadens profil februari 2016

Hur kan dagens och morgondagens hästägare bekämpa hästens parasiter utan att det leder till resistens och andra konsekvenser för miljön? Det är frågeställningar som forskaren Eva Tydén vid SLU lägger mycket energi på.

Det behövs alternativ till avmaskningsmedel för att hindra parasiter, anser forskaren Eva Tydén.

Hon är en av flera svenska forskare som söker lösningar för att minska parasitförekomsten bland hästarna. Läs mer om Eva Tydén som Månadens profil på HästSverige.

- För tjugo år sedan avmaskades hästarna fyra till fem gånger per år enligt ett särskilt schema utan att man egentligen visste vilka parasiter hästarna hade. Det håller inte längre, parasiterna har under åren utvecklat resistens mot flera avmaskningsmedel vilket är mycket allvarligt. Nu är utmaningen att hitta andra strategier, säger Eva.

Problem med resistens hos parasiterna finns utbrett över stora delar av världen och det börjar bli bråttom att hitta alternativ. Arbetet sker på bred front – både i Sverige och i andra länder.

Parasiter finns såväl på sommarbeten som i vinterhagar. Det är via betet som hästarna får i sig smittan. Foto: Carin Wrange

Alla hästar har naturligt en viss mängd parasiter i mage och tarm utan att de uppvisar någon sjukdom. Men om parasitmängden ökar kan det medföra risker i form av bland annat kolik eller dålig tillväxt.
På många hästanläggningar hålls ett stort antal hästar på liten yta vilket gör att parasittrycket blir alltför stort.

Från 2007 krävs recept från veterinär för att kunna inhandla avmaskningsmedel på apotek. Det infördes för att bromsa spridning av resistens genom att minska på det slentrianmässiga användandet. Innan ett recept skrivs ut ska parasitförekomst i hästens träck analyseras. Det kallas för riktad selektiv avmaskning, vilket i praktiken oftast innebär att endast individer som utskiljer mer än en viss mängd parasitägg i träck avmaskas.

Träckprov ger svar

Har hästen parasiter? Genom insamling av några träckbollar kan avföringen analyseras. Foto: Carin Wrange

Att regelbundet ta träckprov är exempel på åtgärd som kan minska behovet av avmaskningsmedel. Via träckprovet får hästägaren besked vilka parasiter hästen bär på och i vilken omfattning. Utifrån träckprovets svar väljer man i samråd med veterinär vilka avmaskningsmedel som bör användas beroende på de fynd som gjorts. I bästa fall behövs ingen avmaskning alls.

I slutet av december 2015 beviljade Stiftelsen Hästforskning pengar till ett nytt forskningsprojekt som ska undersöka effekten av de nya avmaskningsrekommendationer från 2007. Eva Tydén kommer att leda arbetet för den svensk-norska forskargruppen som ska göra studierna.

Inom projektet ska forskarna undersöka effekten av en rad åtgärder. Förutom träckprov och avmaskning, ska de också studera betydelsen av alternativa metoder att bekämpa parasiter som att mocka rast- och beteshagar och putsning av beten. 

Stor blodmask farligaste parasiten

Stora blodmasken är hästens farligaste parasit. Från att ha varit nästan utrotad har förekomsten i Sverige ökat igen. Foto: Bengt Ekberg/ SVA

Det finns flera olika sorters parasiter som kan drabba hästar. Hos föl och unghästar är spolmask och fölmask vanligast förekommande, medan äldre hästar kan ha stor och liten blodmask och bandmask.

Stor blodmask är den absolut farligaste parasiten för hästar, den kan leda till att hästen dör. Maskarna kan orsaka skada i de blodkärl som svarar för blodförsörjning till hästens tarm. För att se förekomst av stor blodmask i hästens träck behövs förutom träckprov också en efterföljande odling.

- En odling tar onödigt lång tid och tyvärr är det så att det inte alltid görs i samband med träckprov. Inom det nya projektet ska vi därför studera om analys via PCR-metoden kan ersätta odling och ge mycket snabbare svar.

Eva Tydén har ridit sedan unga år, och länge drömde hon om ett praktiskt jobb med hästar. Här på hästen Hilton vid en terrängritt. Foto: Privat

Det är nu 15 år sedan Eva började arbeta som forskare på institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap vid SLU i Uppsala. Med sig i bagaget hade hon då en utbildning från bioteknologiprogrammet och ett särskilt intresse för läkemedel i kombination med häst.

- Hästar har alltid funnits i mitt liv. Jag började tidigt rida ponny på ridskola och fortsatte sedan på häst vid Akademistallet i Uppsala. På den tiden var jag helt övertygad om att jag skulle arbeta med hästar som vuxen.

Det blev nästan så för Eva. Efter gymnasiet åkte hon till Tyskland för att jobba på ett större stall i Verden som tog emot unghästar för inridning. Många av hästarna skulle förberedas inför försäljning på auktioner. Eva behövde sällan göra stalltjänst, för henne handlade det mest om att rida hästar från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen.

- Det var som ett löpande band, alla reds in efter samma system och märkligt nog fungerade det väldigt bra. I stallet arbetade en otroligt skicklig hästkarl och när han hanterade hästarna var det inga större problem att sedan sitta upp på dem.

Studerade gifters egenskaper

Eva blev kvar 1,5 år i Tyskland och återvände sedan hem för att börja plugga igen. Hon kompletterade med gymnasiekurser inom naturvetenskapliga ämnen och sökte sedan till SLU:s bioteknologiprogram.

På utbildningen fick hon bland annat lära sig om toxikologi som är läran om gifters egenskaper och verkningar. Inom toxikologi studerar man också hur läkemedel omsätts och tas upp i kroppen hos såväl människor som djur.

- Jag har alltid fascinerats av detta område och fick efter utbildningen en doktorandtjänst för att studera skillnaden mellan djur och människa när det gäller upptag och utsöndring av läkemedel.

- Många av de mediciner som används till djur har inte utvecklats specifikt för dem vilket kan medföra att de kanske inte fungerar som förväntas och kan ge biverkningar.

Evas väg in till forskningen gick via ett doktorandprojekt om hur hästar tar upp läkemedel. Här rider Eva sin egen häst Hamilton. Foto: Carin Wrange

Inom sitt doktorandprojekt gjorde Eva en molekylärbiologisk kartläggning och jämförde häst och människa. Hon tittade bland annat på vilka enzymer hos häst som är viktiga för upptag i tarm, lever och njure.

- Hur ett djur tar emot en medicin kan vara mycket individuellt. Eftersom det är både dyrt och svårt att ta fram särskilda mediciner för bland annat häst är det viktigt att få kunskap om hur hästen tar upp och utsöndrar läkemedel. 
 
Eva trivs bra i sin roll som forskare och lärare inom toxikologi och parasitologi vid SLU. Hon drivs framåt av sin nyfikenhet och menar att ett svar alltid leder till nya spännande frågeställningar. För henne är det tjusningen med forskningen

Eftersom hon numera har egen häst vid sidan om jobbet kan hon också fundera på hur man rent praktiskt som hästägare kan göra för att på bästa möjliga sätt minska parasittrycket.

- Det är viktigt att hästägarna förstår varför det behövs och att de måste ha en klar strategi för detta, säger Eva.

Fem frågor till Eva Tydén

1. Vad är det mest spännande med ditt forskningsområde?
Resistens mot avmaskningsmedel är ett hot för djurvälfärden och jag brinner för att hitta ny diagnostik för att på ett tidigt stadium kunna påvisa resistens. Forskning är som att lägga ett pussel man ser nya mönster och lösningar.
2. Varför är det så viktigt att ha kontroll över hästens parasiter?
Hästens inälvsmaskar är en betesburen smitta. Dagens hästhållning med många individer på en relativt liten utan och samma hagar året runt bygger upp ett högt parasittryck på betet.  Det är viktigt att ta träckprov för att veta vilka parasiter hästen bär på och avmaska de hästar som behövs med rätt avmaskningsmedel.
3.Varför är stor blodmask så farlig för häst? 
Strongylus vulgaris betraktas som hästens mest patogena parasit där kolik är det mest framträdande symtomet. Larvstadier av S. vulgaris vandrar in i i blodkärlen som försörjer tarmen under flera månader vilket ger upphov till inflammation av kärlen, framförallt främre krösroten, med trombbildning som följd.
4. Hur allvarligt är det att parasiter blir resistenta mot olika preparat?
I likhet med bakterier har även hästens inälvsparasiter utvecklat resistens mot avmaskningsmedel. När väl resistens har etablerat sig inom en maskpopulation finns det inget som tyder på att maskarna någonsin skulle kunna bli känsliga mot den aktuella substansen igen. Utan tvekan utgör resistens mot avmaskningsmedel ett hot mot effektiv kontroll och behandling av parasitinfektioner. Det är inga nya preparat för häst på väg ut på marknaden från läkemedelsindustrin och därför måste de medel som finns att tillgå användas restriktivt.
5. Hur länge måste en beteshage vila för att bli parasitfri?
Hästens parasiter har olika livscyklar och därmed tar det lite olika lång tid för ett bete att bli parasitfritt. Spolmasken till exempel utvecklas till en infektiv larv inuti ägget och är därmed väldigt livskraftig och kan leva och infektera nya hästar upp till 10 år. Hästens blodmaskägg kläcks till larver på betet som infekterar nya hästar. Beroende på vilket utvecklingsstadium larven befinner sig i kan de överleva en vinter men man anser att det smittrycket är lågt om ett bete har vilat fram till midsommar.