Månadens profil november 2015

I och med kartläggningen av hästens arvsmassa öppnades möjligheter för en rad spännande forskningsprojekt. Kartläggningen i kombination med ny teknik har resulterat i flera viktiga forskningsresultat. SLU-forskaren Gabriella Lindgren är en av flera framgångsrika forskare inom genetikforskning kring häst.

Läs mer om Gabriella och hennes forskning som Månadens profil på HästSverige.

- Det finns redan nu forskningsresultat om hästens genetik som omsätts i praktisk tillämpning. Jag tänker bland annat på det gentest som kan ge svar på om vissa hästar bär på rätt uppsättning gener för det arbete de ska utföra.

Gabriella Lindgren forskar kring hästens genetik, ett område som innehåller många utmaningar. Foto: Carin Wrange

Gabriella syftar på upptäckten av DMRT3,en specifik gen, som ger vissa hästar speciella egenskaper när det gäller rörelsemekanik.
Genen har en avgörande betydelse för om en häst kan gå i passgång eller om den kan trava i hög hastighet utan att börja galoppera. Genen finns hos ett antal hästraser i världen, däribland islandshäst och vissa varmblodiga travhästar.

Forskningsnyheten om DMRT3 spreds över hela världen när studierna publicerades 2012. Ungefär samtidigt utvecklades ett gentest som nu finns för kommersiellt bruk.

- Det är fullt möjligt att utveckla genetiska tester för olika frågeställningar, bland annat för att undersöka om hästen bär på anlag för en viss sjukdom, säger Gabriella.

Röntgenbild på shetlandsponny med krumma ben. Foto: Göran Dalin

Ett sådant exempel är ”krumma föl”, en medfödd utvecklingsrubbning som förekommer främst hos shetlandsponnyer och som i regel leder till att fölen måste avlivas.

Genom forskning vid flera universitet, bland annat SLU, har det utvecklats ett test som kan ta reda på vilka individer som bär på rubbningen. Eftersom defekten nedärvs bör dessa anlagsbärare inte användas inom aveln.

- Det finns väldigt många utmaningar och mycket jobb för oss som forskar inom genetik. Tyvärr är den största svårigheten att få finansiering för alla projekt vi vill engagera oss i, men så är det ju för de flesta forskare, det är en del av vår vardag.

Hästtokig redan som liten tjej

Hästar har alltid varit ett stort och viktigt intresse för Gabriella. Redan som liten tjej hemma i Falkenberg var hon enligt egen beskrivning ”hästtokig” som blev lycklig bara över att få se en skymt av en häst, eller hitta ett hovavtryck i marken.

- Ingen i min familj förstår vad detta hästintresse kom från. Vi bodde ju mitt i sta´n och ingen av mina föräldrar var då hästintresserade.

Gabriella Lindgren och hennes häst Chavier. Foto: privat

Gabriella fick sina första kunskaper om häst via Blå Stjärnans kurser. Hon började även rida på lektion hos Falkenbergsortens ryttarförening. Det var i regel pappa Nils som skjutsade henne dit och efter ett tag började även han rida på lektion och blev nästan lika fascinerad av hästar som sin dotter.

- Det var ju bra, för i och med pappas nya intresse så köptes det in hästar i familjen och vi flyttade till en gård. Den första hästen var en 3-årig valack, Cingo, som mest pappa red och  även körde. Cingo var en väldigt snäll och bussig häst och  blev kvar länge i familjen. Han var nära 30 år innan han somnade in och fick en egen gravsten på gården.

Även Gabriella fick en häst, 1-åriga stoet Caphrisia, som visade fina gångarter och löshoppade bra. Dock var hon en ganska svårhanterad häst med ett temperament som egentligen inte alls passade för en tonårsryttare som fick sin första häst.

Caphrisia och hennes avkomma Caphriol. Foto: Privat

- Jag lyckades ändå rida in henne själv, men det var svårt att komma vidare med ridningen.

Caphrisia betäcktes i stället och fick två avkommor, Chavier och Caphriol. Chavier blev så småningom Gabriellas ridhäst och det var också han som fick följa med upp till Uppsala.

- Chavier var minst lika besvärlig som sin mamma men jag kämpade på med honom, jag var inte särskilt rädd av mig på den tiden. Otroligt nog hittade jag även en köpare som tyckte om honom när jag skulle iväg till USA för studier efter min avhandling.

Kartläggning av hästens arvsmassa

Gabriella började plugga vid SLU i Uppsala och valde inriktningen bioteknik på  agronomprogrammet. Hon fick under utbildningen lära sig mycket om växtgenetik och de nya möjligheter som fanns med genmodifiering. Men att jobba vidare med växter var inte det som lockade mest. Hon ville gå vidare med studier om djur och förstås helst om hästar.

Ett doktorandprojekt hos professor Hans Ellegren vid Uppsala universitet blev inkörsporten. Gabriellas studier, där hon bland annat studerade hästens Y-kromosom hos tama hästar, resulterade i utvecklingen av en första genkarta över hästens arvsmassa. Avhandlingen ingick i världsomfattande samarbetsprojekt - Equine Gene Mapping Workshop.

- Efter avhandlingen reste jag till Stanford University i USA för att under två år få lära mer om ny teknik inom området genetik. Där fanns massor av kunskap att hämta, där flera av teknikerna ännu inte blivit tillgängliga för vanliga forskargrupper i Sverige.

Nära Stanford fanns även några stall som Gabriella tog kontakt med. Hon fick hjälpa till att rida hästar hos dressyrryttaren Nicole Perry. Det var en hästhantering som skiljde sig mycket från det som Gabriella var van vid. Alla hästar hon reds var omskötta och sadlade när hon kom och ofta red hon med Nicoles vakande öga bredvid.

Det fanns många fina dressyrhästar där, de flesta importerade från Europa, som rika hästägare hade lämnat för träning. Ibland kom den amerikanske landslagsryttaren Steffen Peters dit och hade träning.

Möter hästar som DNA-sekvenser

I dag har Gabriella lagt ridningen på hyllan, i alla fall tillfälligt säger hon själv. Ett krävande jobb som forskare på institutionen för husdjursgenetik vid SLU och familj med man och två små döttrar, gör att hennes hästkontakt numera består av DNA-sekvenser i labbet.

- Men jag trivs väldigt bra med det och har fantastiskt roligt på jobbet varje dag. Det finns så mycket spännande att göra inom genetik, och förutom att forska och leda projekt, har jag också mycket undervisning i min tjänst som universitetslektor.

Gabriella tycker det är viktigt att jobba mycket med samverkan utanför universitetsvärlden. Hon vill gärna informera de hästmänniskor som jobbar praktiskt med hästar, bland annat uppfödning. Genetiken ger så snabba besked när det gäller till exempel hästavel jämfört med det arbete som hästuppfödare i alla tider har gjort, alltså skapat avelsframsteg genom urval.

- Vi som forskar kring hästgenetik vid SLU har hela tiden kontakt med flera avelsföreningar kring olika frågeställningar. Det gäller till exempel sommareksem hos vissa raser och synnedsättning hos islandshästar med anlag för silverfärgen. De flesta som jobbar med avel är angelägna om att ta hänsyn till hästens välfärd utifrån nya forskningsrön.
 
Med dagens teknik behövs det många gånger bara ett begränsat antal hästar för att kunna genomföra forskningen när de gäller de egenskaper som styrs av en enda gen och i flera fall har studierna på häst ett komparativt värde. Det innebär att resultaten även har betydelse för sjukdomar och rubbningar som finns hos andra djurslag samt hos människa.

Om Gabriella själv får bestämma så är det forskning om gener för hästens prestationsegenskaper som hon helst vill arbeta med. Hon får hela tiden idéer om nya möjliga frågeställningar som kan studeras i framtida projekt.

- När vi inleder ett forskningsprojekt har vi förstås en hypotes om vart det ska leda, men inte sällan leder arbetet till ganska oväntade resultat. Det är detta som gör det här jobbet så spännande, säger hon.

Fem frågor till Gabriella Lindgren:

1. Vad är det som fascinerar mest med genetikforskning?
Att kunna förklara var som döljer sig i DNA:t, det som vi inte kan se med blotta ögat.
2. Vad tror du att det forskas om inom tio års framtid?
Jag tror forskarna kommer att hålla på i ännu större utsträckning med samverkan mellan gener och gener samt påverkan av miljöfaktorer för de komplexa genetiska sjukdomarna.
3. Finns det någon fara med att kunna kartlägga olika geners betydelse?
Det skulle vara ifall det med kunskapen sker ett för snävt urval av individer för avel så att den genetiska variationen minskar i en hästras som redan har en smal avelsbas.
4. Du vill helst forska kring hästens prestationsegenskaper. Varför?
Därför att hästar är superatleter! De är unika (modell)djur för att studera gener som reglerar fysisk prestationsförmåga och rörelsemönster.
5. Du fick nyligen SLU:s förtjänstmedalj i silver, varför då?
Medaljen i silver delas främst ut för innovation och samverkan med samhället. Jag har tillsammans med Lisa S Andersson och Leif Andersson grundat företaget Capilet Genetics AB som marknadsför och säljer de kommersialiserbara forskningsresultat vi tar fram i forskningen.