Månadens profil december 2016

Redan i unga år var Louise Lindberg fascinerad av Island. Det var inte bara hästarna som lockade, hela kulturen och språket väckte hennes intresse. Hon till och med anmälde sig till en språkkurs innan hon fyllde 13  år.

Läs mer om Louise Lindberg som är Månadens profil under december 2016.
- Ja, det blev ju inte så mycket av den där språkkursen, det var mest grammatik och de andra på kursen var mycket, mycket äldre än jag, säger Louise med ett skratt.

En ryttare till häst och en hel flock lösa hästar efter. Så kan det se ut på Island. Foto: Louise Lindberg

Kunskaper i det isländska språket fick hon ändå, men många år senare. Efter gymnasiet åkte hon till Island för att jobba med hästar, men fick åka hem igen efter bara någon månad på grund av en ridolycka. Några år senare, då hon hade avslutat en utbildning till husdjursagronom vid SLU och Islands lantbruksuniversitet Hvannereyri , åkte hon åter till Island för en tränar- och ridlärarutbildning vid Hólars högskola på norra delen av ön.
- Jag var då helt inställd på att faktiskt bosätta mig på Island. Jag hade lärt mig mer isländska och mycket om den isländska hästkulturen.

Ett samtal från Jan Philipsson vid SLU förändrade dock planerna. Han ringde Louise och erbjöd henne ett jobb på institutionen för husdjursgenetik vid SLU i Uppsala, och hon tackade ja.
- Genetik har alltid fascinerat mig, det är ett roligt och spännande område. Jag fick bland annat uppdraget som handledare för studenter som gjorde examensarbeten inom genetik.

Intresse för forskning om genetik

Den unika hästkulturen på Island har fascinerat Louise sedan riktigt unga år. Foto: Louise Lindberg

Det var under utbildningen vid SLU som intresset för forskningen om genetik väcktes. Louise gjorde sitt examensarbete om sommareksem hos islandshästar. Hon var en viktig kugge inom ett stort forskningsprojekt då hon samlade in data via enkäter om hur drabbade islandshästar i Sverige är av eksem. Forskningsprojektet som inkluderade flera forskare från olika håll resulterade i en vetenskaplig artikel.

Efter något års arbete vid SLU gick Louise vidare till nästa utmaning, nu som hästlärare på Vreta naturbruksgymnasium i Östergötland. Hon har där arbetat såväl med gymnasieelever som med yrkeshögskolan.
- Jag var lärare på heltid mellan 2009 och 2012. Därefter var det dags att bilda familj och köpa egen hästgård och nu är jag bara engagerad i vissa kurser vid Vreta.

Idag är Louise egen företagare inom hästnäringen och som sådan står hon på många olika ben som alla har någon anknytning till häst och framför allt islandshäst.
- Jag har själv valt det här livet och tycker det är en stor förmån att få jobba med olika verksamheter. Det gäller förstås att ha disciplin och att hela tiden söka nya uppdrag för att kunna leva på det.
För en egen företagare är det oerhört viktigt att ha en bra överblick inom näringen och jag märker nu att mina år vid agronomprogrammet vid SLU har gett mig det. Jag har gott om kontakter inom många olika områden som går att dra nytta av.

Vill lära ut långsiktig planering

Louise tränar aktivt med sina hästar, här på Hugi 2. Foto: Malin Wengdahl

Att hon själv har en gedigen utbildning kommer också väl till pass oavsett om det gäller att hålla ridlektion för ryttare eller prata foder och träning. Men det väcker också tankar på hur dagens hästägare tänker och agerar.

- Många hästägare vill snabbt nå fram till ett mål med sin häst vilket kanske inte alltid fungerar, tycker Louise. Jag saknar en långsiktig planering hos en del och en bättre förmåga att prioritera vad som är viktigt för en häst oavsett om det gäller utfodring, skötsel eller träning.
I sin roll som tränare uppmanar Louise sina elever att de måste fundera på varför de gör vissa saker med hästarna och att de alltid bör ha ett långsiktigt perspektiv.

-Tränare inom olika discipliner är oerhört viktiga för att sprida kunskap vidare. De flesta elever litar ju på sin tränares omdöme och därför är det viktigt att vi kan bidra med kunskap som bidrar till ökad hållbarhet.

Louise´s första kontakt med hästar inleddes på samma sätt som för många av dagens hästutövare, på en ridskola. Det var Louise mamma som var intresserad av hästar och ville att dottern skulle lära sig rida. De första lektionerna togs på Gamleby ridskola i nordöstra Småland och när familjen sedan flyttade till Linköping började Louise som 9-åring på Ånestad ridskola.

- Jag red både ponny och stor häst de första åren. Men när jag sedan som 12-åring drabbades av skelettcancer tog allt abrupt slut.
Louise behandlades för sin sjukdom under ett års tid och när hon fick frågan vad hon allra helst ville göra när behandlingen vara avslutad så svarade hon ”åka till Island och rida”.

Ett stipendium gav Louise och hennes mamma chansen att förverkliga drömmen om Island och efter den resan fanns ingen tvekan vilken hästras de ville satsa på. Väl hemma i Sverige köpte familjen sin första islandshäst som mor och dotter hade tillsammans.

- Islandshästen har en fantastisk mentalitet, och en variation av individer inom rasen som jag verkligen uppskattar.

Bra ridvägar avgjorde köp av gård

Nästan alla hästar på Island lever i stora flockar Foto: Louise Lindberg

Idag har Louise tre egna islandshästar på gården i småländska Mönsterås. Här finns gott om fina ridvägar genom skogarna plus en ridbana på gården. Just ridterrängens möjligheter var avgörande när det gällde att välja gård.

- En av hästarna tävlar jag i fyrgång och tölt. Tävlingsmomentet är viktigt för mig för att hålla motivationen uppe för vardagsträningen.

Louise poängterar att det som kan se oerhört lätt ut vid ridning av islandshäst också är det svåra. Det behövs så extremt små nyanser i ridningen och detta behöver man träna mycket på.

Varje sommar brukar Louise arrangera en ridresa till Island. Hon vill gärna visa upp rasen i dess naturliga miljö och låta ryttare få uppleva vad en islandshäst verkligen klarar av – att ta sig fram var de än rider.

- På dessa ritter vill jag även förmedla den fantastiska hästkultur som finns på Island. Vi brukar ha med oss ett stort antal löshästar längs ritten. Bara det är något som vi aldrig skulle kunna göra i Sverige, säger hon.

Fem frågor till Louise Lindberg

1. Vad är största skillnaden mellan hantering av islandshäst i Sverige jämfört med Island?
På Island hanteras hästarna mer i grupp. Alla hästarna lär sig ”hästspråket” av sina flockmedlemmar och känns ”friare” i sitt sätt. Hästarna på Island har en speciell stolthet och det skapas en naturlig respekt mellan häst och människa.
2. Islandshäst anses vara lätt att ridas av alla, stämmer det?
Inom rasen finns milda och lugna individer som tillåter nybörjare att kunna rida med på turer. Att rida en islandshäst i rena gångarter med bärighet är något helt annat och kräver mycket skicklighet och balans hos ryttaren.
3. Hur hålls merparten av islandshästar i Sverige idag?
Utan att ha sett några siffror på det så skulle min gissning vara att unghästar hålls till största delen i något slags lösdriftssystem. Tävlingshästar till största del installade på box, men under lågsäsongen inte ovanligt att de också får gå ute mer på större områden. För ridhästarna skulle jag tro att det är ungefär 50/50 gällande lösdrift och box.
4. Ditt examensarbete vid SLU resulterade tillsammans med andra forskare i en vetenskaplig artikel. Vad har hänt sedan dess?
Jag har inte varit delaktig i forskargruppen sedan jag slutade jobba på SLU men har följt dom på avstånd. Det är en aktiv grupp som jobbar med många olika spännande genetiska projekt på häst. Vad det gäller eksemfrågan så verkar det vara en svår nöt att knäcka genetiskt, och vad jag vet så har man fortfarande inte kunnat identifiera några gener/genområde som bär ansvaret för eksemuppkomsten.
5. Du var svarade allra först, och helt rätt, på HästSveriges kunskapstävling. Hur ser du på webbsidans värde?
Jag använder den både själv och introducerar den för mina elever. Det är tryggt att kunna tipsa om en sida där man kan förlita sig på innehållet och som hålls uppdaterad efterhand nya upptäckter görs. Sidans information är lätt för alla att ta till sig.