Månadens profil april 2014

Mitt ute i skogen nära Järlåsa, några mil nordväst om Uppsala, bor en av världens bästa distansryttare. 27-åriga Maria Hagman Eriksson har lyckats att med små medel slå sig in och även behålla en tätposition i en tuff ridsportgren. Möt Maria som Månadens profil under april månad.

Att rida distansritt på högsta nivå innebär många och långa resor. I det planerade tävlingsschemat för året finns 22 tävlingar inplanerade för Maria och hennes hästar. Merparten av tävlingarna innebär resor utomlands.
I år, 2014, är det förstås VM i Frankrike 23 augusti till 7 september som främst hägrar för Maria Hagman Eriksson. Då genomförs ett samlat  världsmästerskap för åtta ridsportgrenar; däribland distansritt. En smältdegel av ryttare, kuskar, voltigörer och hästar från hela världen.

Måste visa bra resultat

Uttagning av vilka svenska distansryttare som får åka till VM görs 14-15 juni. Fram till dess gäller det att visa bra tävlingsresultat med hästarna. Maria hoppas främst på Al Tayar och Bwuagado. Den förstnämnda rankades som bästa distanshäst i världen under 2013 och den sistnämnda blev fyra på en 240 km lång distansritt (uppdelat på tre dagar) i Slovakien under september 2013.

Al Tayar är för närvarande stjärnan i Maria Hagman Erikssons stall. Foto: Carin Wrange

Maria vet hur det är att rida i hård konkurrens på stora mästerskap. Hon red VM i Kentucky, USA för fyra år sedan som senior med Power (slutade på 28:e plats) och hon var med på Young rider-VM i Bahrain 2005 med hästen Chopin.

- Jag är en utpräglad tävlingsmänniska, säger hon. Det är tävlingsinstinkten som driver mig att hålla på med den här sporten och orka med alla timmarna i sadeln. Det är en häftig känsla att sitta på en häst som har så mycket kraft i kroppen trots en lång distans som 16 mil.

Samtidigt medger hon att förutsättningarna för hennes möjligheter att träna och tävla är väldigt annorlunda än för många av hennes internationella konkurrenter, och då särskilt de ekipage som kommer från stater som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Många timmar i sadeln

Maria har totalt 13 egna hästar hemma på gården. Sex av dem är i full tävlingskondition och rids minst en timme per dag, fem dagar i veckan. Ytterligare tre hästar rids regelbundet men inte lika ofta och fyra är unghästar på tillväxt. Den hårdaste träningsperioden är från slutet av januari fram till april, därefter tar tävlingssäsongen vid och håller på fram till oktober.

Bwuagado (t v) var framgångsrik i Slovakien förra året och Meduz tävlade nyligen i galopp på snö i S:t Moritz. Foto: Carin Wrange

När hästarna enbart skrittas kan hon oftast ta med sig en handhäst i skogarna och på vägarna i trakten där hon bor.

Men när jobbet ska göras i snabbare gångarter får hon ta en häst i taget.

Trots att hon bor i en trakt med stora skogar inpå knuten har träningsmöjligheterna försämrats de senaste åren. Stora skogsarealer är nu avverkade och på vägarna ligger grovt stenkross som inte fungerar för hästhovar i högt tempo.

- Jag åker regelbundet till Tärnsjö, 40 minuters bilfärd härifrån, för att kunna träna i snabbare tempon. Det tar förstås tid men tack vare snälla föräldrar som ställer upp både med både tid och pengar går det ihop sig. Jag skor dessutom alla hästarna själv vilket spar mycket pengar för oss.

Galopptävlingar ger mer pengar

Maria med pokal från tävling i Slovakien. Foto: Carin Wrange

Det finns inte särskilt mycket pengar inom distansritt, inte ens internationellt. Maria visar upp en gigantisk buckla hon fick för en fjärdeplacering vid East Euoropean ride 2013 i Slovakien, en 3-dagarstävling över 240 km.

Då tävlade hon fuxvalacken Bwougado och hade hellre åkt hem med en rejäl segercheck än en stor pokal.

För att bättra på ekonomin har Maria valt att starta Meduz i galopptävlingar för arabhästar. Bland annat var han femma i ett löp som reds på snö i S:t Moritz, Schweiz, i februari, och i sommar kommer Meduz tävla på Strömsholm under Grand National-helgen.

Maria började rida distansritt på allvar som 12-åring. Innan dess hade hon provat några clear-round med de ponnyer hon hade. Första riktiga tävlingshästen var Zorro, en varmblodstravare som hade tävlats mycket av Gunilla Carlsson i Håbo.

Zorro var rutinerad och blev en bra läromästare för Maria. Sedan dess har hon tränat och tävlat många olika hästar. Bland hennes bästa hästar finns Power som varit mycket framgångsrik med många segrar. Power är familjens egen uppfödning med varmblodig travare och fullblodsarab i stamtavlan.

Högt tempo inom sporten

- Men numera rider jag mest rena fullblodsaraber. De är tåliga och snabba individer som klarar av det höga tempot som i dag präglar distansritten, säger Maria. Vi rider nära två mil per timme vilket innebär att det mest handlar om trav och galopp hela sträckan.

Maria gör i ordning Al Tayar, rankad som bästa distanshäst i världen 2013, för en träningsrunda. Foto: Carin Wrange

Till skillnad från andra ridsportgrenar tycks vardagsträningen skötas ganska mycket på egen hand av respektive ryttare.

Maria har ingen tränare hon vänder sig till för att få hästarna i bästa möjliga form. Hon har heller ingen särskild utrustning, såsom pulsmätare, för att hålla koll på hästens hjärtfrekvens.

- Jag känner mina hästar väl och har tränat upp känslan för tempot. Den känslan litar jag på under ritterna, säger hon.

Fem frågor till Maria Hagman Eriksson

1.Hur känns det i kroppen efter en så lång ritt som 16 mil?
Det beror på vilken kondition ryttaren har. Den som är tränad klarar det enkelt men för en mindre tränad person kan det vara mördande.
2.   Hinner du med något annat än att träna dina hästar?
Fråga min pojkvän?! Det finns inte jättemycket tid över efter att jag tagit hand om alla hästar, tränat och jobbat. 
3.  Vilken distansryttare är din förebild?
När jag var yngre var mitt mål att slå den svenska distanryttaren Ingrid Boström, och det har jag gjort nu vid flera tillfällen. Mitt personliga mål är att rida 160 km under 8 timmar.
4.Vad tror du om framtiden för distansritt?
Jag hoppas på en spännande framtid för sporten, men det beror förstås på hur många som är nyfikna och vill pröva att rida distansritt.
5. Har du som distansryttare nytta av kunskapssajten HästSverige?
Spännande reportage och lärorikt innehåll.

Läs tidigare Månadens profil på HästSverige:
Elke Hartmann
Anna Forssell
Lena Wallin
Sofia Folestam
Pia Haubro Andersen
Linda Rick
Marie Rhodin
Eva Gunsäter Lundin
Görel Nyman
Margareta Bendroth
Emma Thorén Hellsten
Åse Ericson
Flemming Winberg
Marcus Lundholm
Christina Planck
Jan Jönsson