Månadens profil februari 2015

Peter Lundström gick sin första banbyggarkurs redan som tonåring. Idag, vid 47 års ålder är han en etablerad internationell banbyggare. Nu drömmer han om att få bygga de riktigt stora mästerskapen som OS och VM. Läs mer om Peter Lundström i Månadens profil för februari.

- Det var främst Sylve Söderstrand som inspirerade mig att börja bygga hoppbanor. Han var då ridskolechef för Enköpings ridklubb och föreslog att vi skulle ha några lokala banbyggare i klubben. Jag var en av klubbens hoppryttare och tyckte det där med banbygge verkade spännande. Det var så det började, jag hade inte ens körkort när jag gick första kursen.

Datorn är ett viktigt arbetsredskap för en modern banbyggare. Här läggs grunden till alla banor han bygger i Sverige och utomlands. Foto: Carin Wrange

Sylve Söderstrand, numera förbundskapten för svenska hopplandslaget, har haft stor betydelse för Peters hästliv. Till en början som tränare när Peter ännu var aktiv ryttare och nu på senare år som bollplank under olika internationella tävlingar där Peter haft uppdrag som banbyggare.

I slutet av februari lär de ses igen bland höga och spektakulära hinder inne på arenan när Gothenburg Horse Show 2015 avgörs på Scandinavium i Göteborg.

Peter kommer att vara assisterande banbyggare vid sidan om Santiago Varela Ullastres. För den spanske banbyggaren är det premiär att bygga i Scandinaviums arena men för Peter är det numera ett återkommande uppdrag. Han känner sig hemma i Göteborg och vet vad uppdraget går ut på.

- Även hoppningarna i Globen har jag haft äran att få bygga under många år, och när tävlingarna senast hölls på Friends arena fick jag bygga även där. Arrangörerna för SIHS har alltid visat förtroende för mig vilket jag uppskattar.

Bra hoppbanor ger nya uppdrag

Uppdragen som banbyggare vid olika tävlingar är ingenting man kan ansöka om. Det gäller att visa sin skicklighet och därmed bli utvald av olika arrangörer. För Peter innebär banbyggande ungefär ett halvtidsarbete och i det jobbet spenderar han många timmar framför datorn i hemmet utanför Enköping.

Peter gör alla sina banskisser på dator. Här är skiss på GP-banan under Sweden International Horse Show på Friends arena november 2014.

Peter var en av de första banbyggarna som skissade sina banor via dataprogram, idag är det standard inom sporten, även om vissa äldre banbyggare fortfarande gör banskisser med papper och penna.

Numera bygger han ungefär lika mycket internationellt som nationellt och tackar främst ja till de anläggningar där han vet att förutsättningarna är bra vad gäller underlag och hindermaterial.

- När jag får uppdrag från en ny arrangör vill jag veta måtten på banan, vilket underlag de har, var publiken sitter, om det är mediabevakning och hur eventuella kameror är placerade och så vidare. Jag börjar alltid med klassens grundomgång och därefter gör jag omhoppningsbanan. Om den inte känns bra, väljer jag att göra om skissen för grundomgången.

Peter Lundström visar en grupp journalister finalbanan vid världscupfinalen i Göteborg 2013. Foto: Carin Wrange

Uppgiften som banbyggare på ett stort meeting kräver engagemang och flexibilitet. Även om banorna är ritade i förväg är det oftast något som behöver förändras på plats.
Det är en ständigt pågående process och ända fram till någon timme innan start kan banan korrigeras.
Ofta är det TV-team på plats som kräver att få se den slutliga banskissen före ryttarna.

Peter måste ta hänsyn till många faktorer utöver hästar och ryttare. Sponsorerna har oftast egna designade hinder och de ska finnas väl synliga för såväl publik på plats som TV-tittarna. Nere på banan måste TV-teamet kunna jobba med handkameror samtidigt som de inte får störa ritterna.

Hoppsporten har förändrats

Peter tycker att många av dagens hoppryttare, till exempel Malin Baryard, håller hög kvalitet. Foto: Carin Wrange

Peter tycker att mycket har förändrats inom banhoppningen de senaste 30-40 åren. Hästarna har blivit bättre och mer känsliga, ryttarna mer tekniskt skickliga och hinderna är inte längre så stora och massiva som förr. Hur gör han då för att inte bara få felfria ritter i klassen?

- Dagens hinder är byggda med färre bommar som är lättare att riva. I högre klasser bygger vi också in optiska effekter som hästarna kan reagera litet olika på. För att kunna rida de här klasserna krävs dessutom att ryttarna verkligen rider framåt och får bra galopp i sina hästar. Trots allt tycker jag att hoppsporten har blivit säkrare än tidigare.

När klassen startar brukar Peter alltid befinna sig i närheten av domarna uppe på läktaren. Under de tre första ekipagen i klassen har han chansen att i dialog med domarna justera den uppmätta maxtiden. Efter det kan han inte ändra på något.

- För mig som banbyggare är det värdefullt när ryttare ger respons efter sina ritter, och de gör vissa också. Jag har lärt känna många av ryttarna under mina år i sporten.

Hur kommunikativa ryttarna är, beror dock på tävlingens betydelse. Peter har kunnat konstatera att när klassen gäller mycket prispengar eller en åtråvärd mästerskapstitel så har ryttarna ett annat fokus. Det syns redan när de går banan innan start menar han.

Uppvuxen i en hästfamilj

Tävlandet har han lagt på hyllan, men hoppar hinder gör Peter fortfarande. Här på egna hästen Carrera. Foto: Monique Zethraeus

Hästar och ridsport har alltid funnits i Peters liv. Han är ett av fyra barn i familjen Lundström i Enköping.
Hoppning har alltid varit sporten för dem och de har tävlat flitigt sedan unga år.
Alla fyra har tävlat upp till svår klass och oftast på hästar som familjen fött upp själva. Pappa Pelle och mamma Barbro har förstås varit oerhört viktiga för barnens möjligheter att satsa fullt ut.

Idag är det storasyster Helena och lillebror Anders som är flitigast på tävlingsbanan, medan Tina lägger mer tid på att träna andra än att tävla själv. Alla utom Anders har dessutom licens som banbyggare, plus att Tina och Helena även är utbildade tränare i hoppning.

Peter rider och hoppar fortfarande regelbundet, men tävlar inte längre. Tillsammans med sin fru Caroline har de just nu en relativt ung häst som de hoppas kan bli bra i både hoppning och dressyr.

- Det känns inte viktigt längre att tävla, men däremot är det bra att regelbundet hoppa en häst, även om hinderna är låga. För mig som banbyggare är det bra att behålla känslan för att rida mot hinder. Det har jag nytta av i jobbet som banbyggare, konstaterar Peter.

Fem frågor till Peter Lundström:

1) Vilken typ av hinder har hästar svårast att hoppa?
Kanske egentligen inte svårast för hästen men många svenska ekipage är riktigt dåliga på vattengravar.
2) Vilket är ditt roligaste minne som banbyggare?
Top ten finalen i Stockholm 2013; 10 av världens bästa ryttare gjorde upp i en hoppning som blev riktigt bra sport. Ett oförglömligt minne är också när Angelica Augustsson vann världscupdeltävlingen i Göteborg för några år sedan; jag var assisterande banbyggare och under hoppningarna sitter vi ringside. Hoppningen blev riktigt spännande med fantastisk sport som slutade med hemmaseger och ett fullsatt Scandinavium som stod upp…
3) Du är banbyggare för sommarens EM för ponny i Malmö. Vilka är dina tankar kring det uppdraget?
Det kommer att bli tufft; ponnyhoppning på den nivån är otroligt bra och som förberedelse kommer jag bland annat att bygga nationshoppning för ponny i Arezzo. Nu gäller det att få ihop ett bra team inför Malmö och försäkra mej om att alla förutsättningar som hinder och banunderlag blir på topp!
4) Hur gör du för att hitta inspiration i ditt banbyggande?
Från bra ridning i allmänhet – kan vara att se på träningar, hoppningar på TV och i verkligheten. Men framförallt att jobba ihop med andra banbyggare på bra tävlingar utomlands.
5) Vilken tävling drömmer du mest om att få bygga?
Först att bygga mer internationellt och på längre sikt att få bygga ett stort mästerskap.

Läs tidigare Månadens profil på HästSverige.