Månadens profil januari 2014

I femton år har Lena Wallin burit med sig historien om tonårsflickan Linn och hennes passion för hästar. I slutet av december 2013 debuterade hon som författare med boken Våga följa en dröm. Möt Lena Wallin som Månadens profil för januari 2014.

-Jag har aldrig gjort som folk tycker att jag ska göra, säger hon. Även om det sägs att ungdomar idag inte läser så mycket, så vill jag försöka nå ut med mitt budskap. Jag har en historia som jag gärna vill berätta, nämligen att man måste våga satsa på det man tror på.

Lena är väl bekant med miljön i stallar. Hon började rida som 9-åring och blev biten direkt efter första ridturen. Den första ridturen pågick i en kvart under ett sportlov och kostade ingenting. Efter det blev stallet hos Heda ridklubb i Kungsbro hennes andra hem under många år.
-  Jag var där varje ledig stund. Första favoritponnyn var Putrik, ett russ som var en mästare på att slänga av alla som red honom. Jag vet inte hur många gånger jag ramlade av!

Ridningen viktig för Lena

Även om Lena tillbringade mycket tid i stallet med att sköta hästar och träffa kompisar blev just ridningen med tiden väldigt viktig för henne.  Det blev uppenbart när hon som 16-åring fick chansen att börja rida en privathäst som tävlades i hoppning. Då förstod hon att de hästar och ponnyer hon ridit på ridskolan egentligen inte var särskilt välutbildade. Med hopphästen blev det en annan upplevelse.

Lena Wallin har ett stort intresse för hästar och främst ridning. Här med hästen Maja. Foto: Privat

Några år senare började hon en utbildning till husdjursagronom vid SLU i Uppsala och hade då även köpt sitt livs första och hittills enda häst. Det var Primär, en 3-årig talangfull valack som visade sig vara rätt besvärlig att rida in.

Primär var extremt bakskygg och försökte springa ifrån allt han blev rädd för den första tiden. Det var först när Lena fick chansen att rida för den välkände dressyrryttaren och tränaren Eric Lette som alla bitar började fungera. Eric Lette lärde Lena en metod för att få hästen mer reglerbar vilket visade sig fungera bra.

-   Eric lärde mig verkligen mycket om just ridning, det blev väldigt viktigt och centralt för mig. Sedan dess älskar jag ridningen som konst.

Avhandling om kvalitetsbedömda hästar

Lena Wallin är hästtjejen som skrivit både en roman och en avhandling. Foto: Richard Andersson

Som färdig agronom fick Lena möjlighet att börja forska inom husdjursgenetik. Hon gjorde en kartläggning över vad som hade hänt med de varmblodiga ridhästar som deltog i kvalitetsbedömningar från 1970-talet och framåt.

Hon fann att de hästar som hade god ortopedisk hälsa som unghästar ofta levde och presterade längre än hästar med sämre benhälsa. Hon kunde med sin forskning även bevisa att medellivslängden för svenska hästar var betydligt högre än vad de flesta trodde.

Avhandlingen ”Longevity and Early Prediction of Performance in Swedish Horses” presenterades 2001. Sedan tio år tillbaka är hon anställd på Livsmedelsverket och arbetar med livsmedelsfrågor.

Det egna ridandet och hästägandet fick ett ganska abrupt slut för Lena då ett av hennes  barn visade sig vara allergisk mot just hästar.

Hon tvingades välja och fick istället sin ”hästdos” genom flera års engagemang inom Svenska Hästavelsförbundet (SH) dit hon lockades av bland andra Eskil Erlandsson, numera känd som Sveriges landsbygdsminister. Eskil bad Lena ställa upp som ordförande för genetiska rådet inom SH, ett uppdrag hon gärna tog på sig.

Raser med få individer

-  Jag kom därefter med i styrelsen 2004 och var ordförande från 2007 till 2011. Det var väldigt spännande att få jobba med alla de raser som finns samlade inom SH. Det är ju ganska annorlunda frågor jämfört med de stora avelsföreningarna som har ett stort antal hästar av samma ras.

Inom Svenska Hästavelsförbundet finns raser som American Curly, Kaspisk häst, Haflinger och Irish Cob, totalt är 30 olika raser representerade i förbundet.
-   Inom SH arbetade vi bland annat med att utveckla och genomföra avelsvärdering för dessa små raser genom gemensamma aktiviteter.

2008 inträffade en händelse som  fick Lena att inleda en helt ny fas i livet. Hennes pappa gick hastigt bort i cancer och chocken medförde att flera existentiella frågor ställdes på sin spets.

-Jag hade redan många år tidigare börjat fundera på att skriva en bok och nu kände jag att det var dags. Ett första utkast på 30 sidor låg gömt i en låda och det plockade jag fram. Stommen till historien hade jag i huvudet sedan många år tillbaka.

Under en skrivarkurs fick hon lära sig hur man gör för att få till dialoger och gestaltning i berättelsen. Lena skrev främst under helgerna då övriga familjen ofta var borta på träningsläger i utförsåkning.
-Det var verkligen ingen uppoffring. Jag tyckte det var så roligt att skriva och stannade gärna hemma.

Om att förverkliga sin dröm

Ungdomsromanen Våga följa en dröm är Lena Wallins debutbok. Foto: Richard Andersson

Första utkastet till historien om hästtjejen Linn blev 540 sidor långt. Alltför långt tyckte de förlag som Lena hade kontakt med för att få boken utgiven. Hon beslutade sig att banta ner antalet sidor till 300.

- Jag ägnade hela semestern sommaren 2012 åt att skriva om boken, säger Lena. Därefter fick jag kontakt med ett förlag som var villig att ge ut den.

Under hela skrivprocessen kände sig Lena säker på den målgrupp hon vänder sig till, det vill säga ungdomar i tonåren/unga vuxna. Hennes egna barn var då 16-18 år och kunde ge respons på bland annat språket.

Trots att Lena tillbringat mycket av sin egen tonårstid i den miljö som skildras i Våga följa en dröm tycker hon inte att den handlar om henne själv. Hon känner dessutom att det inte räcker med bara en enda bok för att berätta sin historia. Arbetet med bok nummer två är inlett sedan flera månader.

- Min förhoppning är förstås att den första boken ska tilltala tonåringar och unga vuxna som engagerar sig inom hästsporten. Varför vill jag helst inte berätta, det är bättre att de själva läser och följer Linns förverkligande av sina drömmar, säger Lena Wallin.

Fem frågor till Lena Wallin:

1.  Hur viktig är din bakgrund som hästtjej för den bok du har skrivit?
Den känns oerhört viktig för trovärdigheten. Utan den hade jag inte kunnat skriva om den nivå på ridningen som beskrivs i boken. Ridningen är väldigt central i boken förutom kärlekshistorien mellan Linn och Vincent.
2.  Vad var svårast med att skriva en roman?
Att inte sväva ut för mycket utan hitta den röda tråden i berättelsen.
3.  Du har ju tidigare, som forskare, skrivit en doktorsavhandling vid SLU. Var det svårt att växla om till ett annat språk?
Det var mycket enklare än jag trodde.  Kanske var det för att man som forskare även skriver på ett populistiskt sätt för att nå ut med sina resultat.
4.  Du vill ju även förmedla en dos hästkunskap i din bok. Tror du att dagens unga hästtjejer saknar det?
Svårt att veta. Tanken var att få unga tjejer och killar att våga höja blicken när det gäller målet med deras ridning. När hästar kommer upp på  medelsvår nivå blir det så mycket roligare – och bekvämare – att rida och jag vill att fler ska få uppleva det.
5.  Kan HästSverige vara en källa till kunskap för den unga generationen inom hästsporten?
Givetvis. Ett mycket bra initiativ. Önskar det hade funnits när jag var ung och sökte information om hästar.

Läs tidigare Månadens profil på HästSverige:
Sofia Folestam
Pia Haubro Andersen
Linda Rick
Marie Rhodin
Eva Gunsäter Lundin
Görel Nyman
Margareta Bendroth
Emma Thorén Hellsten
Åse Ericson
Flemming Winberg
Marcus Lundholm
Christina Planck
Jan Jönsson