Månadens profil januari 2015

Redan som ung pojke i Göteborg hade Johan Bröjer bestämt sig. Han ville ha en häst, han ville bli veterinär och han ville äga en gård. I dag har han förverkligat sina drömmar. Läs mer om Johan Bröjer som Månadens profil under januari månad.

Johan Bröjer trivs med livet på landet. Att köra traktor och sköta diverse sysslor på egna gården kompletterar arbetet på SLU. Foto: Rebecka Bröjer

- Trots att jag är uppvuxen i stadsmiljö och med många lärare i släkten drömde jag tidigt om ett liv på landet med många djur, helst hästar. Jag var nog en udda fågel, säger han.

Johan har alltid fascinerats av hästar och började rida redan som sexåring. Att hans mamma också red på ridskola underlättade förstås. Det blev lektioner på flera ridskolor som Clareberg, Göteborgs fältrittklubb och ute i Billdal.

- Men jag drömde tidigt om en egen ponny. För att få råd till det jobbade jag extra med att rensa rabatter och andra sysslor som gav någon inkomst.

Vid 11 års ålder hade han råd att köpa en shetlandsponny som inackorderades hos en släkting på landet. Med den blev det mest körning, ponnyn var för liten att rida på.

- Under min tonårstid köpte jag också en welsh cob och några år senare en halvblodshäst för pengar som jag hade sparat ihop.

Specialiserad på medicinska sjukdomar

Idag arbetar Johan Bröjer som kliniker och lärare vid SLU i Uppsala. Han har specialistutbildning inom hästmedicin, (Diplomate of the American College of Veterinary Internal Medicine) och arbetar främst med hästar som har invärtes sjukdomar.
Det kan handla om kolik, hjärtfel, intensivvård, olika typer av infektioner, fölsjukdomar och insulinresistens.

Ibland är han omgiven av veterinärstudenter i arbetet med patienterna. Det är så han lär morgondagens veterinärer hur de ska tänka för att diagnosticera olika sjukdomstillstånd hos hästen.

Johan Bröjer har alltid tyckt om hästar, ända sedan han var liten. Här undersöker han en av hästarna på gården utanför Heby. Foto: Rebecka Bröjer

Under åren har han varit involverad i flera forskningsprojekt vid SLU, just nu handlar det mycket om ekvint metabolt syndrom, en välfärdssjukdom som drabbar allt fler hästar.
Vad som händer i kroppen hos den tränande hästen är ett annat område som han har lagt många timmars forskning på under åren.

Johan beskriver sig själv som målmedveten och noggrann, snudd på pedant. Han släpper sällan ifrån sig något som inte är perfekt oavsett om det handlar om utredning av en patient, genomförandet av en forskningsstudie eller renovering av en byggnad hemma på gården nära Heby.

Allt måste få ta sin tid tycker han, och det resulterar förstås att hans arbetsdagar ofta blir väldigt långa.

- Såväl arbetet med patienter på kliniken som undervisningen av studenter kräver att jag finns på plats i Uppsala. Ofta tillbringar jag också minst två timmar i bilen mellan hem och arbetsplats, men för mig fungerar det bra.

Johan utnyttjar restiden med att fundera på olika problem i jobbet. Han kallar det själv sin ”tankeprocess” där det kan gälla någon sjuk häst vars vård han har ansvar för, eller hur ett försök inom forskningen ska läggas upp på bästa sätt.

Viktigt ha dialog med djurägaren

- Inom veterinärmedicinen är det viktigt att vara metodisk, lyhörd och kunna läsa av reaktioner och avvikelser hos hästen för att kunna komma fram till vad som är fel. En bra dialog med djurägaren är oerhört viktig i den processen.

Det tar lång tid, 8-10 år, för att bli en erfaren kliniker inom hästmedicin menar Johan Bröjer. Han tycker det är värdefullt att arbeta i grupp där flera veterinärer kan diskutera olika fall. Det är också en fördel om yngre kollegor kan inkluderas i diskussionerna.

Johan gjorde sin specialistutbildning inom medicin vid Ontario Veterinary College som är en del av University of Guelph i Kanada. Det var John Pringle, professor i medicin vid SLU, som rekommenderade honom att åka dit. Det blev tre års hårt arbete för Johan där han fick lära mer om sjukdomars uppkomst och metoder att upptäcka dem.

Johan Bröjer och hans familj föder upp pälsfår hemma på gården. 30 tackor och ett stort antal lamm varje vår kräver en del arbete. Foto: Rebecka Bröjer

Åter i Sverige hade han turen att få en fast tjänst som kliniker och lärare vid SLU. Hans undervisning av blivande veterinärer sker ofta i skarpt läge med riktigt sjuka djur ute på kliniken.

Att ständigt vara omgiven av vetgiriga och kritiska studenter är inget som stör honom, snarare tvärtom, det tvingar honom att hela tiden vara skärpt och vaken i jobbet.

- Intensivvård av djur kräver precision, snabba beslut och mycket kunskap, vilket jag trivs med. Men vården behöver bli ännu bättre i framtiden för att kunna matcha den allt mer avancerade kirurgi som utförs.

Johan poängterar att många kirurgiska ingrepp som tidigare sällan förekom idag har blivit en ”stapelvara”, till exempel buköppning av häst.

Själv står han aldrig vid operationsbordet. Hans jobb utförs inför och efter ingrepp. Just intensivvården och eftervården är viktig för att djuret framgångsrikt ska kunna rehabiliteras efter sjukdom eller skada och inom det området tycker Johan att det finns mycket kvar att förbättra, bland annat när det gäller smärtlindring.

Fem frågor till Johan Bröjer:

1. Vilka medicinska problem hos häst möter du oftast i ditt arbete?
Generellt sätt möter jag två grupper av patienter i mitt dagliga arbete. Antingen komplicerade medicinska utredningsfall, som kan ta flera dagar att utreda innan en diagnos kan ställas eller sjuka hästar som kräver intensivvård. Det kan t ex röra sig om utredning av en häst med anemi (blodbrist), leversjukdom eller kolik. Intensivvårdspatien kan vara en häst med akut diarré eller en patient som nyligen genomgått en bukoperation.

2. Varför har även hästar utvecklat välfärdssjukdomar?
I grunden så finns det en eller flera genetiska faktorer, som gör att vissa hästar lättare utvecklar välfärdssjukdomar. Det är sannolikt inte en gen som ligger bakom detta sjukdomsproblem utan det är ett ganska komplext mönster, som vi i dagsläget vet väldigt lite om. Om vi sköter dessa hästar felaktigt, t ex ger dem för mycket foder i förhållande till det arbete som hästen utför så kan välfärdssjukdomar uppstå. Dessutom kan utfodringen i grunden vara felaktig med en för stor kraftfoderbaserad foderstat.

3. Vad är det första du gör vid mötet av en ny hästpatient?
Grunden för allt kliniskt arbete är att lägga stor vikt vid att ta upp en bra anamnes (sjukdomsberättelse). Det är en konstart i sig där det är djurägarens berättelse som skall komma fram i sin helhet utan att den färgas eller styrs av veterinärens misstankar. Den andra hörnstenen är en förutsättningslös noggrann klinisk undersökningen av hela patienten. Har man gjort sin läxa korrekt så har man en bra grund att utgå ifrån i det efterföljande utredningsarbetet. Om utredningen kör fast i ett senare skede så måste man gå tillbaka och se vad man förbisett i dessa två hörnstenar (anamnesen och den kliniska undersökningen).

4. Veterinärvården har utvecklats mycket de senaste 30 åren. Tror du att den blir lika avancerad som humanvården?
Den kommer aldrig att bli lika avancerad eftersom både kostnaden och vad som är etiskt korrekt är två faktorer som styr denna utveckling. Veterinärmedicinen flyttar fram sina positioner hela tiden och det är en fantastisk utveckling som vi ser just nu. I denna intensivt tekniska uteveckling så är det viktigt att inse att det aldrig går att kompromissa med den kliniska skickligheten hos den enskilda veterinären. Det går aldrig att kompensera bristande skicklighet med mer teknisk utrustning. Därför är en gedigen modern veterinär grundutbildning med goda möjligheter till vidare specialisering grunden för den fortsatta utvecklingen.

5. Vilket område vill du gärna forska om i framtiden?
Intensivvård av hästar och föl ligger mig varmt om hjärtat. Min forskargrupp har gjort en hel del forskning inom detta område och jag hoppas att vi i framtiden skall kunna fokusera mer på klinisk forskning av intensivvårdspatienter.
Vi måste bli ännu bättre på att vårda den kritiskt sjuka hästen. Det innebär nödvändigtvis inte alltid så mycket högre kostnader jämfört med idag utan mer att behandlingen optimeras – att göra rätt sak vid rätt tidpunkt helt enkelt. Här behövs både mer klinisk forskning och vidareutbildning av veterinärkåren.
Jag hoppas att den planerade ombyggnaden av Universitetsdjursjukhusets hästklinik äntligen kan ge den intensivvårdsavdelning som universitetet behöver för att vi skall kunna skapa förutsättningar för framtida forskning och klinisk utveckling inom området.
Vi har i dag en fantastisk grupp med både kirurger och medicinveterinärer, som kan utveckla forskningen inom intensivvården, men vi saknar idag en klinisk plattform för denna typ av forskning.

Läs tidigare Månadens profil på HästSverige