Om hästen

Hörsel och kommunikation

Hästens hörsel

Hästens hörsel kan uppfatta ungefär samma ljudomfång som en människa, men är tack vare ytterörats rörlighet bättre på att lokalisera ljud. En förmåga som varit viktig för hästens överlevnad.

Hästen och människans hörsel är rent anatomiskt inte alltför olika. Kanske hästen hör något högre toner än vad vi hör. Men hörselgången fram till trumhinnan, hörselbenen som för svängningarna in i innerörat och snäckan som slutligen omvandlar ljudet till nervimpulser – alltihop är konstruerat på ett likartat sätt som våra öron.

hästens-hörsel-är-viktig-för-brunn-hannoveranare-som-betar-i-sverige-

Rent anatomiskt skiljer sig inte hästens hörselorgan särskilt mycket från våra egna. Hörselomfånget är ungefär detsamma, 20 – 20 000 svängningar per sekund. Foto: Lisa Chröisty

Ytterörat – viktig del av hästens mimik

Hästens ytteröronen skiljer sig emellertid ordentligt från människans. Och det inte enbart gällande dess form, utan främst gällande dess stora rörlighet.

Ytteröronens förmåga till rotation – de går att svänga ett halvt varv – spelar roll både för hästens hörsel och för hästens mimik. Dessutom kan hästen vrida bägge öronen samordnat eller endast det ena. Allt sammantaget ger hästen en god förmåga att inte enbart uppfatta ljud – utan att lokalisera varifrån de kommer.

Att lokalisera ljud

Ytteröronens placering och rörlighet gör att hästen säkert kan bedöma från vilken riktning ett ljud kommer och sedan snabbt vrida huvudet år det hållet för att se vad det var som lät. En häst som koncentrerar sig på någonting en bit bort visar detta inte bara genom att titta utan också genom att rikta ytteröronen ditåt, hästen står med ”spetsade öron”. Evolutionärt har den här förmågan haft stor betydelse för hästens överlevnadsförmåga som bytesdjur.

hästens-hörsel-får-det-svarta-swb-stoet-att-vrida-på-huvudet-och-spana-uppmärksamt-efter-faror

Hästens förmåga att uppfatta och lokalisera ljud har evolutionärt haft stor betydelse för hästens överlevnadsförmåga, som bytesdjur. Foto: Lisa Chröisty

Text: Göran Dalin och Jenny Ennerdal, leg. veterinärer, 2014. Senast granskad 2023-06-29 av tf statsveterinär Gittan Gröndahl, SVA.