Månadens profil november 2013

När Pia Haubro Andersen möter hästar i sin tjänst som professor vid SLU ligger de oftast nedsövda på operationsbordet. Hon har arbetat som kirurg i över 30 år, främst på häst men även kor och grisar har hon opererat. Möt Pia som Månadens profil på HästSverige.

Det kirurgiska arbetet har fascinerat Pia ända sedan hon utbildade sig till veterinär i Danmark. Hon gillar hantverket att operera och påpekar att man måste vara en fingerfärdig person för att lyckas i jobbet.

-Fast i min nya tjänst vid SLU är jag främst en teoretisk professor inom kirurgi mer än en praktiserande kliniker, säger hon.

Koncentrationsförmåga och fingerfärdighet hos Pia Haubro Andersen när hon opererar en häst på UDS. Foto: Jenny Svennås Gillner, SLU

Pia fascineras av alla de tillstånd som är förknippade till operationer såsom trauma, inflammation och smärta. Under åren som lärare för veterinärstudenter i Köpenhamn har hon ofta undervisat om kolik, sår och andra olyckor och hon har medverkat i många forskningsprojekt.

Vill kunna mäta smärta

Hon tycker det är angeläget att få forska mer om smärta. Bland annat vill hon tillsammans med danska och svenska kolleger utveckla ett system som kan registrera smärta hos djur, så kallad pain score, utifrån deras kroppsbeteende.

Metoden ska kunna användas av alla som arbetar med djur, alltså inte enbart inom djurvården. Även till synes friska hästar kan i sin vardag visa upp beteenden som är förknippat med smärta men det gäller att den som hanterar hästen uppmärksammar detta.

För drygt ett år sedan blev Pia Haubro Andersen professor i stordjurskirurgi på institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Uppsala. Efter mer än 30 år vid Landbohöjskolen i Köpenhamn, varav sju år som professor, kände hon att det var dags för nya utmaningar!

Gillar att bo i Sverige

Pia Haubro Andersen med en av sina två islandshästar. Foto: Flemming Højelse.

 -Ja, dels var jag trött på alla omorganisationer som ständigt pågick vid universitetet i Köpenhamn och dels ville jag göra något annat de sista tio åren i mitt yrkesliv. Tjänsten vid SLU kändes lockande genom den höga kompetensen som finns bland mina kollegor här på kliniska vetenskaper. Och så gillar jag verkligen Sverige, här finns gott om plats!

Det nya jobbet innebar många förändringar på en gång. Flytt med maken Flemming och två islandshästar från danska slätten till granskogen i norra Uppland samt arbets-uppgifter som handlar mer om teori och utbildning än praktisk kirurgi.

Hon jobbar nu främst med utbildning av studenter och handleder forskarstuderanden.

-Men jag finns med som resurs för operationer när hästkliniken på Universitetsdjursjukhuset vid SLU behöver mig, säger hon.

Varje fall bör utvärderas

Fyra studenter gör sina examensarbeten på de olika frågeställningar som Pia presenterar. Studenterna låter djurägare svara på frågor hur ”det gick se´n” när hästen kom hem till stallet igen. Bland annat hur konvalescensen fungerade och vilka tankar djurägaren har runt det som inträffade.

Inom veterinärprogrammet vid SLU har Pia funderat på hur framtida undervisning ska bedrivas. Hennes strävan är att färre försöksdjur ska användas inom utbildningen.

Klinisk träning viktigt

-Självklart måste framtidens veterinärer och djursjukskötare träna på levande djur men de första gångerna kan träningen lika väl göras på attrapper eller på döda djur istället. Det ger en god känsla hur det sedan känns i det skarpa läget. Jag tycker det är viktigt att hästägarna tillåter oss att träna på deras avlidna djur. All träning görs med djupaste respekt. Det är också otroligt viktigt att djur som avlivas på sjukhuset obduceras.

Redan idag har institutionerna på SLU tillgång till ett kliniskt träningscentrum där studenter kan träna på hur man sätter kanyler för injektioner, syr i vävnad, lägger bandage med mera. Pia visar en särskilt attrapp som Märit Badman, en entusiastisk student , har gjort för att träna kastrering av häst.

-Vi har även diskuterat med kollegorna som undervisar inom anatomi att investera i ett visualiseringsbord där man bland annat visuellt kan dissekera ett djur. Det skulle spara många försöksdjursliv jämfört med idag, vilket jag tycker det är viktigt att sträva mot. Studenterna får generellt för litet praktisk träning just för att man vill spara på försöksdjur.

Snabb diagnos av ledskada nästa utmaning

Pia Haubro Andersen har hunnit med mycket under sin långa karriär som veterinär. Meritlistan över utförd forskning och uppdrag inom den akademiska världen är imponerande. Nu närmast vill hon lägga sin energi på ett nytt forskningsprojekt som ska leda till en snabb diagnos av kotledsinflammation hos häst.

Metoden kallas MALDI-TOF och kan på 6-24 timmar ge svar om det finns en pågående infektion i leden. Det skulle ge en avsevärd skillnad mot den mikrobiologiska odling som annars används och där svar kan lämnas först efter 3-5 dagar. Inom något år hoppas Pia och forskargruppen kunna ge svar på om metoden fungerar så bra att den kan användas på klinikerna.

Fem frågor till Pia Haubro Andersen:

1. Vad innebär hästvälfärd för dig? 
Hästvälfärd innebär att hästen får vara häst. Att den får vara ute i flock med andra hästar, utfodras ofta, har fri tillgång till vatten och kan ströva i terrängen såsom hästar behöver. Och när vi använder hästen, att vi gör det så mycket som möjligt på hästens villkor. Det är inte normalt för en häst att med ryttare trava runt på små volter eller hoppa höga hinder. Samtidigt skulle hästen inte finnas idag om det inte fanns ett starkt band mellan häst och människa. Det görs ofta skillnad mellan lantbrukets djur och hästar vilket inte känns rättvist. Hästen ger oss hastighet, höjd, uthållighet och konster på hög nivå. Men att hästar lider av förslitningsskador, svensk varmblodshäst lever i snitt bara 10-11 år, är ett uttryck för nedsatt välfärd, att vi människor inte behandlar dem rätt.

2. Hur kommer veterinärvården att utvecklas?

Jag tror vi kommer att få fler specialister, och de kommer att ifrågasätta flera kliniska undersökningsmetoder. Exempel på det är hältutredningar där vi vet att det finns stora variationer i hur olika veterinärer bedömer hältor. Här går trenden mot att använda biomekaniska rörelseanalyser som ger objektiva analyser. Då kan veterinärerna jämföra olika metoder och man kan se om hästen blir bättre av behandlingen eller om den är fortsatt halt.
Det kommer också att bli ett ökat fokus på bevis för effekten av läkemedel, operationer och andra former av behandlingar, inte minst kommer försäkringsbolagen att kräva det. Det kommer även att bli krav på ökad service till kunden, något som ofta släpar efter på stora specialiserade sjukhus, precis som det är just nu inom humanvården.

3. Många djurägare tycker veterinärvård är för dyr, vad anser du om det?

Som hästkirurg vet jag att kirurgiska ingrepp är extremt dyra på häst, jämfört med smådjur. Det ska alltid vara 3 – 4 personer närvarande även vid ett enkelt ingrepp på häst. Vid operation av smådjur är behovet av personal betydligt lägre, samt att det inte behövs lika mycket mediciner. Men jag blev ändå ganska bestört över prisnivån i Sverige. Det måste vara baksidan av medaljen med att så många hästar är försäkrade i Sverige, jämfört med Danmark. På samma gång har jag sett att nivån på behandlingar är mycket hög, vilket då är framsidan av myntet.

4. Saknar dagens hästägare väsentlig kunskap om häst?

Jag tycker att mycket av hästkunskapen gick förlorad under 1950-1960-talet när hästantalet minskade dramatiskt. Hästen försvann både från lantbruket och militären. När sedan antalet hästar för sport och hobby ökade igen under 1980-talet var det främst kvinnor som hanterade hästarna. Allmän kunskap om häst saknades bland de nya hästägarna, till exempel hur en häst ska skötas, hur den ska utfodras och hur man upptäcker om den är sjuk. Det görs stora ansträngningar, bland annat på ridskolorna, för att öka kunskapen igen.

5.Kan kunskapssajten HästSverige vara en källa för ökad kunskap?

Ja, i högsta grad. Sajten är otroligt välskriven och med hög grad av ”kritiskt tänkande” på ett positivt sätt. Det är bra att informationen riktas mot unga människor och mot kvinnor.

Läs tidigare Månadens profil på HästSverige:

Marie Rhodin
Eva Gunsäter Lundin
Görel Nyman
Margareta Bendroth
Emma Thorén Hellsten
Åse Ericson
Flemming Winberg
Marcus Lundholm
Christina Planck
Jan Jönsson
Linda Rick