Månadens profil september 2013

Marie Rhodin är veterinär och forskare vid SLU i Uppsala. Hon brinner för uppgiften att hitta de optimala metoderna att upptäcka hältor och diagnosticera dessa hos hästar. Läs om Marie som Månadens profil på HästSverige.

Marie Rhodin, forskare inom rörelsemekanik.Foto: Carin Wrange

Den egna hästen Vincent af Sungård, som Marie hade i femton år och tävlade i dressyr ända upp till svår klass, var nästan inte halt en enda gång.
Ändå är hästens rörelser det forskningsområde hon lägger sin själ i.

Vid Sveriges lantbruksuniversitet har hon under tio år forskat om rörelsemekanik hos häst. Hon vill med sina studier utveckla och optimera objektiva system som kan användas vid hältutredningar.

Mätningarna ska i första hand ses som komplement till veterinärens subjektiva bedömning, men de kan även ha en stor betydelse i dokumentationen av varje enskild häst vid efterföljande utredningar.

Häst filmas på rullmatta med inbyggd kraftmätning. Foto: Marie Rhodin

- Det är inte lätt att se om en häst är halt, inte ens för oss veterinärer, säger Marie. Det kan vara så väldigt små skillnader i rörelser som knappt syns. Det krävs massor av träning för att rättvist bedöma hältor och här kan de objektiva systemen bli till värdefull hjälp, inte minst genom att det går att lagra data från varje mättillfälle.

Svårt se hältor

Marie är medveten om att hon sticker ut hakan inom veterinärkåren med sina synpunkter. Hon har flera gånger med hjälp av filmer testat hur halta hästars rörelser bedöms. Såväl studenter på veterinärprogrammet som erfarna kollegor har fått studera olika hästar och gett sina svar.

- Hältor från framben klarar de flesta av att se men från bakbenen är betydligt svårare. Oavsett om hästen studeras på rakt eller böjt spår.

Marie leder just nu ett internationellt forskningsprojekt som ska utvärdera fyra olika objektiva system för att mäta hältor och asymmetrier hos hästar. Syftet är att identifiera styrkorna i varje system, kombinera dessa och därmed få ett mer optimerat system.

Forskare från sex länder är aktiva inom projektet och studierna har bland annat gjorts vid universitetet i Zürich i Schweiz där de har tillgång till en rullmatta med inbyggd kraftmätningsplatta. En stor mängd data har samlats in från mätningar under våren och sommaren 2013. Nu inleds analysarbetet och tidigast om ett år kommer det att finnas resultat att redovisa.

- Studien kan även bidra till ökad kunskap om hur hästen kompenserar sitt rörelsemönster för att undvika en smärtsam belastning eller rörelse. Förstår man dessa kompensatoriska mekanismer finns mycket mer information att få ut av en rörelsemätning som även kan hjälpa klinikern att lokalisera hältan, det vill säga tala om var ifrån hältan kommer.

Kommunikation det centrala

Att lära dottern Alva rida är Maries nya mål när det gäller den egna hästverksamheten.

För Marie som dressyrryttare är kommunikationen mellan häst och ryttare det centrala när det handlar om ridning. Hon har funderat mycket på hur inlärningen sker för att hästen ska förstå vad ryttaren vill göra.
 - Att utbilda en häst i dressyr är inte lätt och vi använder vår egen kropp för att kommunicera med hästen. Det kräver inte bara god fysik där vi ska kunna vara väldigt precisa i våra signaler med armar och ben utan även ett enormt tålamod, säger Marie.
 

- Man måste förstå hur hästen lär sig med positiv feedback och kunna skilja på när hästen inte förstår eller är omotiverad att utföra det man ber om.

- Jag tror tyvärr att orsaken till att ryttaren får problem med ridningen ofta kan bero på problem med kommunikationen och det behöver inte alltid vara ett fysiskt problem som får hästen att säga stopp.

Samtidigt tycker Marie att många ryttare idag är mycket lyhörda för hur hästarna känns under ridning och vill hästens bästa och många söker hjälp via klinik för att få hästen undersökt.

Hur värdera objektiva mätningar?

Genom de mätningar som hittills gjorts med objektiva system på väl fungerande ridhästar vet forskarna att ungefär hälften av alla hästar; som ingick i studierna; har någon form av asymmetri i rörelsemönstret. Men är de då halta eller kan de hantera den svaghet de eventuellt har i något ben? Det är frågor som forskarna diskuterar inom rörelsemekanik.

Internaktionen mellan häst och ryttare fick Marie fördjupa sig i under de doktorandprojekt hon påbörjade 2003 vid SLU och som några år senare resulterade i en doktorsavhandling inom veterinärmedicin. Hon gjorde objektiva studier som visade hur hästens rörelsemönster förändras vid olika positioner av huvud och hals under skritt och trav.

Innan dess hade Marie gjort sitt examensarbete vid SLU om hästens ryggverksamhet och därmed var spåret att studera hästens rörelser och ryttarens påverkan ett faktum.

Vincent - en fullträff till häst

Hästen Vincent af Sungård fick vid flera tillfällen medverka i Maries doktorandstudier, särskilt när det gällde att tömköra på rullmatta med olika positioner på huvud och hals.

Fuxvalacken Vincent fick följa med Marie när hon började plugga till veterinär vid SLU i Uppsala. Han köptes osedd som 2-åring från en bekant till Maries mamma men visade sig så småningom vara en fullträff till häst.

Inridningen klarade Marie av på egen hand men efter det bestämde sig Marie för att det var dags att satsa litet mer på sin ridning. Hon sökte jobb hos Birgitta Kjellin i Skåne och fick där lära sig grunderna inom dressyrridning.

Självklart fick Vincent också följa med till Skåne och det gav resultat då Vincent senare deltog i kvalitetsbedömningen på Strömsholm blev det full pott. 41 poäng för utseendet, 10 poäng för traven och bästa gångartshäst i Mälardalen, riden av Birgitta. Han kvalade sedan till unghästtävlingen Breeders i dressyr för 5-åringar i Falsterbo, där han reds av Birgitta och i startfältet fanns kända hästar som Briar, Sack och Mr Bean.

- Det var inte så lätt att hålla igång tävlandet i dressyr när jag började plugga i Uppsala. Jag hade varken bil eller transport. Stallet fanns på cykelavstånd och för att ha råd med stallhyran jobbade jag extra på helgerna.

Maries tränare, Harriet Bengtsson, fanns tack och lov på ridavstånd så ridningen kunde ändå utvecklas trots knappa resurser.

- Harriet är en fantastisk tränare med en enormt tålamod och känsla för de små detaljerna som sedan är grunden för att lyckas med de svårare rörelserna.

Innan Vincent såldes, vid 17 års ålder, till en familj med två lovande juniorryttare, hann Marie få många segrar och placeringar i dressyr och tävlade upp till Svår B.

Vincent har med sina nya ryttare, Ludvig och Emma Michaelsson också tävlat med framgång i fem SM (för juniorer, young riders och lag-SM). Emma och Vincent, nu 22 år, har precis kvalificerat sig för att rida Grand Prix-klasser!

Vill realisera avancerat rörelselab

För Marie ligger ridningen för närvarande ”på hyllan”. Tre barn och mycket arbete inom forskning och undervisning av morgondagens veterinärer tar tid. Hon ser dock mycket positivt på den utveckling som skett inom rörelsemekanik om häst.
När SLU inom ett år inviger nya lokaler för utbildning och forskning inom veterinärmedicin och husdjursvetenskap, samt för Universitetsdjursjukhuset, hoppas hon kunna erbjuda ett unikt rörelselab där hästar ska kunna testas för en rörelseanalys.

- Den bästa kompetensen inom området finns ju för närvarande här, säger hon, men inom tio år tror jag att objektiva mätsystem kommer att vara standard på de flesta hästkliniker.

Fem frågor till Marie Rhodin, forskare inom rörelsemekanik:

1. Vad är det mest spännande med ditt forskningsområde?
Jag tycker att det är fantastiskt roligt att forska om hästar och jag är fascinerad över hästars rörelsemekanik. Det roliga med mitt forskningsområde är att jag kan arbeta med både friska och sjuka djur. Att kunna kombinera mitt intresse för ridning och öka förståelsen för hur vi påverkar våra hästar med träningen och samtidigt förbättra diagnostiken vid hältutredningar är kul.
2. Vad vill du gärna få forska om i framtiden?
Jag vill forska mer om hur träningen av våra ridhästar påverkar hästens hållbarhet och välbefinnande. Det är idag frustrerande att inte alltid veta vad det är i träningen som gör att vissa hästar blir halta. Om man kunde inrikta sig på mer förebyggande vård genom att ändra på träningen skulle mycket lidande för såväl hästar som ryttare kunna besparas.

3. Finns det risk för att vi undersöker hästarna för mycket?

Jag tycker det är viktigt att man undersöker hästen för att utesluta ett medicinskt problem om det inte fungerar med ridningen. Däremot är det svårt att veta var gränsen går mellan friskt och sjukt när en häst inte rör sig helt symmetriskt men det tror jag att våra studier ska kunna hjälpa oss med i framtiden.

4. Hur kan ryttare till halta hästar få tips om förändrad träning?
Tyvärr saknas det mycket forskning på ridhästsidan vad gäller träningens effekt på hästens hälsa. Jag tror det är viktigt att man tar hjälp av sin tränare och ser över träningsupplägget för den egna hästen. Om man är noggrann och för en träningsdagbok där man specificerar arbetet (mängd, intensitet mm.) så kan det vara till hjälp och man kan gå tillbaka och se hur träningen sett ut innan hästen blivit halt. Om det är en veterinär med erfarenhet av att träna hästar kan man nog få en del tips och råd där.

5. Hur kan kunskapssajten HästSverige bidra till att hästar tränas bättre?

Jag tycker det är viktigt att den kunskap som faktiskt finns sprids och det är en sak som forskare inte alltid lyckas med. Det är ett bra forum där hästmänniskor och forskare kan mötas och utbyta erfarenheter och forskningsresultat. Ibland är forskningsresultat svåra att få tag i och tolka så om det går att sammanfatta dem lite enklare och sprida dem på nätet så tror jag att de kan komma till större nytta.

Läs tidigare Månadens profil på HästSverige:

Eva Gunsäter Lundin
Görel Nyman
Margareta Bendroth
Emma Thorén Hellsten
Åse Ericson
Flemming Winberg
Marcus Lundholm
Christina Planck
Jan Jönsson