Månadens profil under november 2012

En sommar med dålig höskörd 1969 blev början till Christina Plancks långvariga och entusiastiska arbete att lära hästägare fodra rätt. Vid promotionen i oktober 2012 blev hon utsedd till hedersdoktor vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) för sin gedigna gärning med hästens bästa för ögonen.

- Att hästen av naturen är en gräsätare har under alla år varit mitt viktigaste budskap när det gäller utfodring av hästen, säger Christina Planck.

Efter utbildning till husdjursagronom fick hon arbete i Skara med foderrådgivning för grisproduktion. Hemma på gården fanns hästarna som produktionsgren i jordbruket bredvid integrerad svinuppfödning och spannmål-/vallodling. Det var egna samt inackorderade avelshästar av såväl trav-som halvblodsstam.

På 1960- och 70-talet var utfodring av hästar inget prioriterat område och det saknades kunskap bland hästägarna. Christina Planck kunde ganska snart konstatera att de hästägare hon mötte inte förstod vad hon pratade om. Torrsubstans och underhållsbehov, vad betydde det?

Påbörjade ett pionjärarbete
Hon insåg att det behövdes stora utbildningsinsatser och ett gemensamt språk för att få hästägarna att förstå. Ett pionjärarbete inleddes!

Förutom att hålla föredrag och kurser för studenter och hästägare inom olika kategorier har Christina Planck skrivit ett flertal böcker inom ämnet utfodring till häst.Den första boken fick titeln Hästens utfodring och gavs ut inom bokserien Allt om hästar.

Nästa bok blev Rätt foderstat – bättre häst och gavs ut i början av 1980-talet tillsammans med Björn Olsson. Christina Planck har även medverkat i Allt om hästen från LT:s förlag som tar upp hästens biologi, utfodring och avel och gavs ut i början av 1990-talet.

I boken Allt om hästen skriver Christina Planck bland annat: ”Hästens i människans tjänst bör äta så lika som en friströvande häst som möjligt. Därför ska hästens underhållsbehov av energi i första hand täckas med grovfoder. Grovfodret bör ha en sådan näringskvalitet att hästens underhållsbehov av energi, protein, mineralämnen och vitaminer täckts.”

Morgondagens hästhållare viktig målgrupp

Christina Planck förstod tidigt att de skolor, bland annat naturbruksgymnasierna, som utbildar morgondagens hästhållare är en viktig grupp att sprida kunskap till.

Hon fanns även med i den grupp vid SLU som fick i uppdrag att utveckla den hippologiska högskoleutbildningen. 1994 började de första studenterna på hippologprogrammet och fram tills nu har 630 hippologer examinerats från SLU.

- Hästägarnas förståelse för och kunskap om att de måste vara noga med utfodringen, för att hästen ska må bra och kunna prestera, har sakta men säkert ökat, säger Christina Planck. De utfodringsrekommendationer som regelbundet ges ut via SLU är ett bra verktyg för att kunna fodra rätt då skriften uppdateras i takt med nya rön kring bland annat hästens underhållsbehov tas fram via forskningen.

Olika foderstatsprogram som går att köpa licens till samt det kostnadsfria foderstatprogram som erbjuds via HästSverige gör det enklare att få kontroll på utfodringen.

Fem frågor till Christina Planck, tidigare statskonsulent vid SLU om hästens utfodring och nu även hedersdoktor vid SLU.

1. Vad innebär det för dig att bli hedersdoktor?
Svar: En oerhörd glädje när mina kolleger tyckte att jag gjort ett bra jobb och därför ville nominera mig till denna hederstitel. Att sedan SLU gav mig den är ”grädde på moset”.

2. Tycker du att hästarna utfodras bättre idag än på 1960-talet när du började ditt arbete?
Svar:
Ja, huvudparten gör det. Se till exempel på travarna som såg ”vinthundsliknande” ut med mycket mag-tarmproblem. Man hade en övertro på kraftfoder, var skeptiska mot hö. I dag är de allra flesta travhästar "runda och sunda". Många hobbyhästägare tror nog tyvärr fortfarande att man på bästa sätt visar sin kärlek till hästen/ponnyn genom att ge den kraftfoder och ”godis”.

3. Vilka problem ser du inom dagens hästhållning?
Svar:
Ofta för mycket mat och för litet motion. Mat och motion är ju också en av mina ”käpphästar”. Ordet "aktivitetsstall" har en mer positiv klang än ”lösdriftsstall”. För många år sedan besökte jag och en grupp studenter aktivitetsstall i Tyskland. Eleverna var då ytterst tveksamma, men nu börjar tankarna spridas även i Sverige.
Jag ser positivt på framtiden för hästar som kan hållas i sådana system. Speciellt s k ”hobbyhästar” som ofta arbetar/rör sig lite och har tråkigt, men även gärna lektionshästar) som går i grupp, serveras bra vallfoder och eventuellt får en avpassad kraftfodergiva. Hästarna rör sig fritt, hästägarna behöver inte stressa med dålig samvete om man någon dag inte motionerar/tränar sin häst. Alla mår bättre.

4. När det gäller hästen foder, vad är viktigast att forska om?
Svar:
Projektet med att föda upp och träna hästar på en vallfoderbaserad foderstat är en härlig början. Den kan nog följas upp med att utforska lämpligaste vallfoderblandning, kanske hittar man bra, ännu inte odlade växter i Sverige. Huvudsaken är att utfodringen av hästar inte tar samma ”snedväg” som på människosidan där alltmer ”preparat” och ”snabbfix” lockar.

5. Tror du att HästSverige räcker som kunskapskälla för merparten av hästägarna?

Svar:
HästSverige är en god och tillgänglig källa till kunskapsspridning. Människor kan på olika nivåer ta till sig och förstå information/kunskap. Det är också bra att träffas och diskutera ”handgripligt”, se och känna problemen och kanske hitta lösningen…Gärna över ”rasgränser”, åldersgränser och användningsområden med hästarna.